Ronneby brunn

Vi fick en helg på Ronneby brunn. Henriks låtsaspappa Benny fuller 70 och har bjudit hela famiöjen dit. Bara att Henrik får vara en del av familjen är helt otroligt. Benny har firats ordentligt med fantastisk mat och väldigt mycket gott att dricka. Detta har varvats med bad på vattenlandet. Barnen älskar det! Just att hitta på något som blev lite längre och förde barnen samman. De träffas inte så ofta allihop så det här var verkligen perfekt. I fredags var det lite trevande men igår hängde barnen tillsammans och sprang runt på hotellet.

Alicia, vad är hon?! Vem är hon? Just nu pendlar hon mellan att vara en ängel som säger saker till en så man smälter och sjunker genom jorden till att bli ett mönster som slåss, bits, skriker och rivs. Får hon inte som hon vill så blir det liv i luckan. Men det är bara att kämpa. Det bästa med barn är att allt är faser ich i detta så grundar vi för nästa fas!

Alicia

Hon är bara för rolig. Just nu borde hon sova. Klockan är snart 22. Men hon somnade sent igår och jag väckte henne tidigt. Sen sov hon vid 16 när jag hämtade henne på dagis. Så nu är hon helpigg.

Jag tänkte jag skulle jobba i lugn och ro, men det går sådär… Hon bara snackar….-Mamma, får vi chips….På måndag. Nääää svarar jag, då ska vi fira Matilda.

Jaaaa! Och Matilda ska ha en tårta med blåbär, ooooooch jordgubbar, och vindruvor!!! Jasså….Jaaaa, en Elsa tårta. Det tror jag inte Matilda vill ha. *Jo, vill hon!”

*Mamma, jag har inte ritat på bordet*. Du har alltså ritat på bordet? Vi sitter en bit ifrån varandra. *mamma, jag ska säga förlåt till dig*.

Hennes tankar är helt underbara! Man vill komma ihåg allt hon säger. Och inte låta henne bli stor.

Mamma, jag gillar glass!

Mamma jag gillar dig! *vem gillar du mer? Bertil…. Ingen annan? Jo, Jimmy. Och mer? Anna…..Ingen mer? Jooo, Walter och Vera? Gillar du inte någon som bor här hemma? Vi!!! Vad menar du med vi?

Jag är ingen pojke. Jag gillar dig mycket mycket mycket!. Tack för det min lilla älskling! Jag gillar dig också.

 

Känslor instinkter

Vad är det med ens känslor! Dessa barn. Det har varit ganska lugn på bebisfronten. Många av våra vänner är nöjda och de flesta har två barn. Men så börjar treorna dyka upp.

Att ha ett barn är mycket jobb, två barn ännu mer och tre barn är ibland totalt kaotiskt. Och fram till nu har jag känt att jag absolut inte skulle orka fler. Men nu är Alicia 3 och klarar sig mycket själv. och sa själv häromdagen att hon tyckte jag skulle skaffa en bebis.

Ja tänkte ja, det skulle jag gärna vilja. Dessa barn är bara så underbara. Och känslan för barnen blir starkare ju fler man får. Ska inte säga ”man”, men för mig är det så. Anledningen till att jag skriver detta är för att jag vet att vi inte ska ha fler barn. Vi har inte fler rum, jag är gammal, Henrik är gammal, min kropp (knä) skulle inte klara en graviditet till. Och sen tar det ett tag innan man kan njuta av livet. Visst njuter man av bebis, men man måste hela tiden anpassa sig efter den lilla. Vi har också tillräckligt hög ljudnivå vid matbordet och också tillräckligt med aktiviteter när vi båda är tränare, styrelsemedlemmar och jobbar 100%.

Men ändå….så vill jag! Men jag vet ju också att det inte tar slut vid ett fjärde barn….

I helgen var Matilda och Elli och tävlade. De var fantastiska! Matilda har kämpat med en brytning, jag vet inte hur länge, och inte kommit någonstans. Hon var helt förstörd häromdagen och jag och Henrik försökte peppa henne när hon sa att hon var dålig på gympa. Hon lyfte knappt fötterna när hon tränade.

Sen kommer hon ut på golvet på tävlingen. Förbereder sig och sätter den!!!! Jag som var hemma och tittade på filmer kunde se glädjen och förvåningen i henne när hon klarade detta! Och Elli! Lika duktig hon. Hon fick tom med sig en pokal hem! Dessa tjejer! Helt fantastiska är vad de är!

Vår lilla boss blev 3 år för 10 dagar sedan. Hon var så lycklig. Givetvis skulle det gå i Elsas tecken! Jag tränar på att göra tårtor. Men med total avsaknad av tålamod blir det ibland sådär….

 

Jag har gått in i Gymnastikförbundets syd styrelse. I gömmorna på lingvallen kunde man hitta den här bilden. Det är Henrik när det begav sig för honom. En och annan muskel. Han har klagat på att han har ont i axeln. Jag kan se varför!!!!

Bakning står på vårt schema så ofta vi har tid. Detta är en klar favorit!

Sluta med napp

Vi har börjat bearbeta Alicia att det snart är dags att sluta med napp. Hon är en stor tjej, men inte stor alltid. Förskolepersonalen hade kommit på henne med att hon stod med nästan i ytterkläderna som om hon luktade på dom häromdagen. Men hon var trött och stod och sög på sin napp. Min söta lilla tjej. Men blöjfri är hon, och det dröjer nog inte länge tills hon är nappfri också! Men jag känner ingen stress överhuvudtaget! Kommer ju sakna, blöjor, napp och vällingtiden

Hos pappa

Hemma hos pappa. Jag och tjejerna åkte tåget till Växjö igår. Gick ganska bra. Även om morfar bor långt från stationen. Man får åka en bra stund efter att man kommit av tåget på kringelikrokvägar.

Pappa har flyttat många gånger. Galet många gånger. Men på senare år har han mest flyttar inom sin egen gård. En stor bedrift. Just nu håller de på att flytta in i slottet så här är lagom stökigt. Men ett rum till oss var klart som var så fint så fint.

Henrik har en ledig helg  därför är vi här  men ett bra sätt att komma iväg. Och lika mycket som han gillar att vara själv är det mysigt att vara själv med barnen

även om tålamodet tryter då och då. Matilda och Ellinor bråkar. Det den ena gör ska den andra också göra. Och för att inte tala om orättvisorna!

 

 

2018 har börjat med vab vab och åter vab

Varför!? Matilda har varit sjuk så mycket under dec, Jan, feb. Feber, hosta, snuva. Enligt läkarna har hon åkt på det ena viruset efter det andra.

Jag är bara så less på detta. Vi är iväg på mycket gympagrejer och där har hon verkligen haft tur. Hon blir inte dålig förrän efter…. men nu testar vi vila. Vila från aktiviteter i två veckor.

Håll tummarna

Intensiv vecka

till helgen åker vi på gympaläger i Kungsbacka. Tror mamma längtar mer än Matilda och Elli. Och då längtar dom också!

Ska försöka komma ihåg att lägga upp lite bilder. Går lite lättare nu än det gjort innan

Denna hade gärna följt med… men inte än  hon får vänta

 

Vi är i hallen och tittar på tjejernas träning. Alicia brukar inte vara med men idag fick det bli så eftersom mormor är bortrest. Det får hon aldrig göra igen. Blir alldeles för jobbigt.

Alicia är magiskt underbar. 2-3 år är den mest fantastiska åldern på ett barn. De säger helt fantastiska saker!

frågade henne om hon kunde sitta i mitt knä. ”Mamma inte nu. Vänta en liten stund”.

Vi fyra var i Canazei. En veckas skidåkning. Läskigt, underbart, mysigt. Vill jag göra om det? Jag tror det. Blir nog aldrig en duktig skidåkare men jag kan väl inte bli sämre om jag börjar åka lite nu!

Tiden flyger iväg

Och jag tänker hela tiden hur enkelt det skulle vara att hålla min sida uppdaterad. Men ändå faller jag bort från det. Ett inlägg och sen är jag i vardagen igen. Kanske bra, kanske dåligt. Gillar ju att gå tillbaka om minnas. Att läsa mina tankar och reflektioner jag hade eftersom livet hela tiden växer med mig. Samtidigt som jag blir äldre och äldre och äldre…. Hjälp! Jag fyller snart tjugonitton år! Sa det till Matilda idag, och hon undrar nog fortfarande hur det hänger ihop. Men hon är smart, hon knäcker nog koden.

Nyss hemkommen från skidresa som jag fick följa med på den här gången. 2 av 10! Inte illa! Önskar väl egentligen jag varit med på fler. Det är en härligt semester, helt annorlunda en solsemester. Dock gillar jag att röra på mig. Ligga på en solstol är väl mysigt, men blir lätt ganska tråkigt.

Skidor….Jag är farträdd. Har inte full kontroll på skidorna. Det är lite läskigt. Och jag undrar om övning ger färdighet och att rädslan släpper. Jag ser ju alla faror! Även de faror som inte finns! Är livrädd att bli pååkt.Vilket jag blev. Ironiskt nog när jag stod still.

Barnen åker redan ifrån mig. Ellinor och Matilda är varken rädda för att trilla eller rädda för fart. Tvärtom. De omfamnar farten och kör gärna störtlopp. Tjohoooo….

Två tänder tappades. En innan läggdags i början av veckan och en i liften, sista dagen. Elli överlycklig.

Nu har vi några intensiva helgen framför oss. Läger och tävlingar. Och livet flyter på. Vad vill jag med det. Jag hoppas att svaret kommer under 2018!

Henrik Lehmann

henrik sandra4barnenbröllop  henrik sandra3

 

Är numera min man! Det har han varit innan också men nu är han det på riktigt. Det känns inte så jätteannorlunda mot hur det kändes för en vecka sedan. Men dagen vi hade i lördags, den 1a april var mer än jag någonsin kunnat drömma om. Vi har alltid pratat om ett stort bröllop. Som en självklarhet. Det var ungefär när Alicia kom som känslan började smyga sig på mig att jag nog inte alls ville ha ett stort bröllop. Vi pratade lite om vad det skulle kosta och jag kände ”är det värt det”. Hade vi gift oss innan barnen hade där inte varit någon tvekan. Det hade blivit stort. Men nu! Nu har vi många vänner från ”förr” som vi träffar lite då och då. Men det blir ju inte lika mycket som när man inte hade barn och man bodde i Malmö. Idag har vi många nya vänner och framförallt vänner som vi kommer umgås oftare med pga vart vi bor och våra barn. Sen kom vi till rena fakta. Vi har väntat för att vi inte har råd. En dag sa jag bara ”men kommer vi få råd”. Ja, var svaret men när kunde vi inte säga. Så sen bestämde vi. Vi bjuder familjen och vars tre vänner med respektive. Och det blev så bra. Vi berättade för barnen på onsdagen. Jag skulle vara ledig tors, fre, Henrik på fredag. De blev glada men förstod inte riktigt. På torsdagen åkte vi till kyrkan och ”övade”. Det var lite nervöst. Sen åkte jag och fick fransar och provsminkning. Jag var lite förkyld så det passade perfekt att jag var tvungen att ligga stilla i över två timmar medan fransarna sattes på. Sen var jag galet snygg och fick ringa mamma och be henne hjälpa mig att hämta barnen. Ta med våtservetter så jag kan torka av läppstiftet!

Sen kom fredagen. Vi tog det ganska lugnt. Jag gick runt och fixade. Mådde bra, men lite rosslig i halsen. Henrik sov en si så där 2-3 timmar….Sen åkte vi till festlokalen och fixade lite. Hängde upp pom poms och tyg. Det blev inte mer men det räckte.

På kvällen sov jag, Matilda och Ellie på hotell. De var så duktiga mina små tjejer. På morgonen vaknade de vid 7. Själv hade jag varit vaken sedan 4. Men jag klarade mig. Fick en kopp kaffe när vi kom till frisören. Min första hela kopp! Samma dag som jag gifte mig, Oerhört vuxet. Efter håret var det dags för smink. Emmie och Jonatan roddade med barnen där hemma. Jag skulle möte Henrik vid 13.30. Bertil körde mig från sminkningen dit. Det känns lite konstigt när jag tänker på det. Allt gick så fort. Jag ville inte att det skulle gå så fort. Och när jag kom till kyrkan var det strålande sol och barnen sprang omkring på kullen och sen ser jag Henrik i smokinig däruppe. Det var verkligen vackert! Han och alla barnen var så fina att jag var tvungen att försöka tänka på något annat så jag inte skulle börja gråta.

Sen blev det fotografering kommande en och en halv timme. Jag kunde gå barärmad. Helt fantastiskt. Att ens drömma om så fint väder hade varit omöjligt med tanke på hur det hade sett ut tidigare veckor. Vi fick sol och 17 grader. Torsdagen innan hade det varit 7, regn och dimma….

När vi går in i kyrkan ser vi alla släktingar och vänner och allt är bara vackert. Jag gråter alltid när jag tittar, och många som gift sig säger att de inte gråtit när de varit brud. Men jag som ALLTID gråter, jag kommer väl gråta. Men det gjorde jag inte! Är väldigt nöjd. Man känner sig stark på något sätt.

Sen hade jag ordnat så Agnies dotter skulle sjunga. Agnie är min frisör som jag lärt känna väl. Jag visste att hennes dotter var duktig på att sjunga, men hon sjöng så galet fint. bara gitarr och sång. Så vackert! Då gick det inte. Då grät jag. Och jag gråter nu när jag tänker på det.

Det var så mycket känslor denna dag att jag inte kan beskriva allt. Väl på festlokalen stor snittar och champagne framdukat utomhus och vi stod ute länge. Inne hade de fixat så fint. Trodde inte det kunde bli så fint som det var. Sen fick vi fantastisk mat, fantastiska tal och kvällen flög förbi. Vi som varit nervösa att gästerna skulle sitta och ha tråkigt. Så blev det inte! Otrolig stämning och man kände en närhet som jag inte tror funnits om bröllopet varit större.

Vi är så tacksamma för alla som var med och gjorde dagen perfekt. Jag är nästan ledsen att den är över. Jag kommer aldrig få göra det igen, men jag kommer tänka på dagen ofta och så länge jag lever.

henrik sandra

 

 

Nostalgi

har gått igenom lite gamla fotoalbum. Ska lägga in lite fler bilder. Jag ska inte tro att mina barn kommer göra annorlunda även om jag verkligen önskar det

mär jag ser tillbaka på bilder på mig själv blir jag ledsen. Ledsen att jag inte insåg att jag faktiskt var söt. och inte bara söt. Jag insåg inte heller att jag var duktig, en bra kompis osv. Jag tyckte jag var ful, dålig i skolan. Det fanns inget med mitt utseende som jag tyckte om. Varför inte? Vad spelar det för roll. Jag hoppades at om bara åren skulle gå så skulle jag bli snyggare. Det har jag ju inte blivit. Efter 25 började jag väl inse att jag inte var så tokig. Det fanns nog de som skulle kunna tycka om mig. Men skulle det verkligen ha behövt ta 25 år! Jag ville inte gå på stranden på sommaren för att jag intE ville visa mig i bikini. Som om någon brytt sig! Och som om det spelat någon roll om någpn brytt sig. Nu när kroppen är sladdrig och tre barn senare så tycker jag att den är ganska bra och ser ok ut.

Jag kanske kan få göra om min ungdom med en 35 årings sinne!!!

50782822885__43D874E1-C05B-4DC1-999C-BC600D34F9EFIMG_2131