Författararkiv: Sandra

Om Sandra

3 barnsmamma som bor med man, hund och mamma i ett hus i Falsterbo. Är tokig i min gymnastikförening och önskar dygnet hade fler timmar

Tiden flyger iväg

Och jag tänker hela tiden hur enkelt det skulle vara att hålla min sida uppdaterad. Men ändå faller jag bort från det. Ett inlägg och sen är jag i vardagen igen. Kanske bra, kanske dåligt. Gillar ju att gå tillbaka om minnas. Att läsa mina tankar och reflektioner jag hade eftersom livet hela tiden växer med mig. Samtidigt som jag blir äldre och äldre och äldre…. Hjälp! Jag fyller snart tjugonitton år! Sa det till Matilda idag, och hon undrar nog fortfarande hur det hänger ihop. Men hon är smart, hon knäcker nog koden.

Nyss hemkommen från skidresa som jag fick följa med på den här gången. 2 av 10! Inte illa! Önskar väl egentligen jag varit med på fler. Det är en härligt semester, helt annorlunda en solsemester. Dock gillar jag att röra på mig. Ligga på en solstol är väl mysigt, men blir lätt ganska tråkigt.

Skidor….Jag är farträdd. Har inte full kontroll på skidorna. Det är lite läskigt. Och jag undrar om övning ger färdighet och att rädslan släpper. Jag ser ju alla faror! Även de faror som inte finns! Är livrädd att bli pååkt.Vilket jag blev. Ironiskt nog när jag stod still.

Barnen åker redan ifrån mig. Ellinor och Matilda är varken rädda för att trilla eller rädda för fart. Tvärtom. De omfamnar farten och kör gärna störtlopp. Tjohoooo….

Två tänder tappades. En innan läggdags i början av veckan och en i liften, sista dagen. Elli överlycklig.

Nu har vi några intensiva helgen framför oss. Läger och tävlingar. Och livet flyter på. Vad vill jag med det. Jag hoppas att svaret kommer under 2018!

Henrik Lehmann

henrik sandra4barnenbröllop  henrik sandra3

 

Är numera min man! Det har han varit innan också men nu är han det på riktigt. Det känns inte så jätteannorlunda mot hur det kändes för en vecka sedan. Men dagen vi hade i lördags, den 1a april var mer än jag någonsin kunnat drömma om. Vi har alltid pratat om ett stort bröllop. Som en självklarhet. Det var ungefär när Alicia kom som känslan började smyga sig på mig att jag nog inte alls ville ha ett stort bröllop. Vi pratade lite om vad det skulle kosta och jag kände ”är det värt det”. Hade vi gift oss innan barnen hade där inte varit någon tvekan. Det hade blivit stort. Men nu! Nu har vi många vänner från ”förr” som vi träffar lite då och då. Men det blir ju inte lika mycket som när man inte hade barn och man bodde i Malmö. Idag har vi många nya vänner och framförallt vänner som vi kommer umgås oftare med pga vart vi bor och våra barn. Sen kom vi till rena fakta. Vi har väntat för att vi inte har råd. En dag sa jag bara ”men kommer vi få råd”. Ja, var svaret men när kunde vi inte säga. Så sen bestämde vi. Vi bjuder familjen och vars tre vänner med respektive. Och det blev så bra. Vi berättade för barnen på onsdagen. Jag skulle vara ledig tors, fre, Henrik på fredag. De blev glada men förstod inte riktigt. På torsdagen åkte vi till kyrkan och ”övade”. Det var lite nervöst. Sen åkte jag och fick fransar och provsminkning. Jag var lite förkyld så det passade perfekt att jag var tvungen att ligga stilla i över två timmar medan fransarna sattes på. Sen var jag galet snygg och fick ringa mamma och be henne hjälpa mig att hämta barnen. Ta med våtservetter så jag kan torka av läppstiftet!

Sen kom fredagen. Vi tog det ganska lugnt. Jag gick runt och fixade. Mådde bra, men lite rosslig i halsen. Henrik sov en si så där 2-3 timmar….Sen åkte vi till festlokalen och fixade lite. Hängde upp pom poms och tyg. Det blev inte mer men det räckte.

På kvällen sov jag, Matilda och Ellie på hotell. De var så duktiga mina små tjejer. På morgonen vaknade de vid 7. Själv hade jag varit vaken sedan 4. Men jag klarade mig. Fick en kopp kaffe när vi kom till frisören. Min första hela kopp! Samma dag som jag gifte mig, Oerhört vuxet. Efter håret var det dags för smink. Emmie och Jonatan roddade med barnen där hemma. Jag skulle möte Henrik vid 13.30. Bertil körde mig från sminkningen dit. Det känns lite konstigt när jag tänker på det. Allt gick så fort. Jag ville inte att det skulle gå så fort. Och när jag kom till kyrkan var det strålande sol och barnen sprang omkring på kullen och sen ser jag Henrik i smokinig däruppe. Det var verkligen vackert! Han och alla barnen var så fina att jag var tvungen att försöka tänka på något annat så jag inte skulle börja gråta.

Sen blev det fotografering kommande en och en halv timme. Jag kunde gå barärmad. Helt fantastiskt. Att ens drömma om så fint väder hade varit omöjligt med tanke på hur det hade sett ut tidigare veckor. Vi fick sol och 17 grader. Torsdagen innan hade det varit 7, regn och dimma….

När vi går in i kyrkan ser vi alla släktingar och vänner och allt är bara vackert. Jag gråter alltid när jag tittar, och många som gift sig säger att de inte gråtit när de varit brud. Men jag som ALLTID gråter, jag kommer väl gråta. Men det gjorde jag inte! Är väldigt nöjd. Man känner sig stark på något sätt.

Sen hade jag ordnat så Agnies dotter skulle sjunga. Agnie är min frisör som jag lärt känna väl. Jag visste att hennes dotter var duktig på att sjunga, men hon sjöng så galet fint. bara gitarr och sång. Så vackert! Då gick det inte. Då grät jag. Och jag gråter nu när jag tänker på det.

Det var så mycket känslor denna dag att jag inte kan beskriva allt. Väl på festlokalen stor snittar och champagne framdukat utomhus och vi stod ute länge. Inne hade de fixat så fint. Trodde inte det kunde bli så fint som det var. Sen fick vi fantastisk mat, fantastiska tal och kvällen flög förbi. Vi som varit nervösa att gästerna skulle sitta och ha tråkigt. Så blev det inte! Otrolig stämning och man kände en närhet som jag inte tror funnits om bröllopet varit större.

Vi är så tacksamma för alla som var med och gjorde dagen perfekt. Jag är nästan ledsen att den är över. Jag kommer aldrig få göra det igen, men jag kommer tänka på dagen ofta och så länge jag lever.

henrik sandra

 

 

Nostalgi

har gått igenom lite gamla fotoalbum. Ska lägga in lite fler bilder. Jag ska inte tro att mina barn kommer göra annorlunda även om jag verkligen önskar det

mär jag ser tillbaka på bilder på mig själv blir jag ledsen. Ledsen att jag inte insåg att jag faktiskt var söt. och inte bara söt. Jag insåg inte heller att jag var duktig, en bra kompis osv. Jag tyckte jag var ful, dålig i skolan. Det fanns inget med mitt utseende som jag tyckte om. Varför inte? Vad spelar det för roll. Jag hoppades at om bara åren skulle gå så skulle jag bli snyggare. Det har jag ju inte blivit. Efter 25 började jag väl inse att jag inte var så tokig. Det fanns nog de som skulle kunna tycka om mig. Men skulle det verkligen ha behövt ta 25 år! Jag ville inte gå på stranden på sommaren för att jag intE ville visa mig i bikini. Som om någon brytt sig! Och som om det spelat någon roll om någpn brytt sig. Nu när kroppen är sladdrig och tre barn senare så tycker jag att den är ganska bra och ser ok ut.

Jag kanske kan få göra om min ungdom med en 35 årings sinne!!!

50782822885__43D874E1-C05B-4DC1-999C-BC600D34F9EFIMG_2131

 

 

IMG_1765

Matilda Ellinor och Henrik är just nu i skidbacken. De kom fram imorse. Har pkt buss sedan lunch igår och skött sig exemplariskt! Sovit mellan 22-07 så kunde få med sig lite energi i skidåkningen. Ellie sattes i skidskola direkt. Ska bli roligt att få höra hur de har det. Jag och Alicia stannar hemma. Känns lite konstigt men också väldigt väldigt lyxigt. Bara vi. Här är så tyst. Så löjligt enkelt med bara ett barn. Hon har kommit till den dr roliga åldern när hon pratar mycket och säger saker som gör en så varm i hjärtat. det är väldigt mycket MIN. Min mamma, min mormor, min mat. Allt hon hittar är ”min”.

Idag delade jag på jacka och huva innan hon skulle sova. Då kom hon med luvan och sa ”tokig jacka” kan ju inte annat än att hålla med. Den blev allt lite tokig. Hon älskar att dansa, leka med lera, och läsa böcker. Gärna om spöken. Max kala hos mormor är en annan favorit.

Denna lilla tjej. Så underbar. Vad hade jag gjort utan henne. Hon införde plankan på dagis. Helt plötsligt hade hon kallat till sig barnen och sagt ”plankan”. Fröknarna hade tittat lite konstigt på henne men förstod sen vad hon höll på med.

IMG_1798 IMG_1808 IMG_1811 IMG_1986 IMG_1988 IMG_2123 IMG_2147

Är det detta som är livet

IMG_0081.MOV[1]

Matilda har vunnit sin första tävling. Och tävlat sin första tävling. Det är helt otroligt vilken känsla det var när de ropade upp hennes namn som nummer ett. Jag hade pratat med henne innan och sagt att hon inte skulle vinna. Inte alls för att vara elak, men för att jag tänkte att hon inte kunde vinna. Och att hon inte skulle bli besviken om hon inte gjorde det. Det är lika kul att bara vara med och träna på att tävla. Dessutom hade hon bara tränat 9 gånger. Hon var så duktig och fokuserad och klarade allt hur bra som helst. Den känslan. Som om det var jag som vann. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag har själv aldrig direkt vunnit så extra lycka bara för det!

Dessa barn! Så underbart det är att vara en del av deras liv. Jag önskar livet vore perfekt. Men vad är det? Hoppas att jag gör det så perfekt jag kan. Även om jag såklart vet att perfekt inte är något att sträva efter. Men jag vill ha glada och tacksamma barn. Barn som tycker om att idrotta och hjälpa andra, som trivs i skolan och med kompisar. Det är perfekt för mig!

IMG_0084[2] IMG_0107[1]IMG_0067 IMG_0062[1] IMG_1555[1] IMG_1556[1] IMG_1560[2] IMG_1569[1]Jag brukar jobba på jobbet. Det gör jag inte idag. I alla fall inte så effektivt. Jag kan erkänna det. Jag fick en ny tjänst när jag kom tillbaka från mammaledigheten i April. En tjänst som lät som den var något för mig. Det har nu visat sig att det inte var det. Det värsta jag vet är när jag inte duger till. Nu gick det så långt att det kändes som att alla runtom mig tyckte jag var korkad och inte kunde något. Det kändes så för mig också. Jag gjorde flera misstag. Inte som skapade stora problem, men ändå så att mina kollegor höjde på ögonbrynen och undrade varför jag inte fattade. Sen var det inte helt enkelt. Normala byten av tjänster brukar innebära att man går bredvid och lär sig flödet, processen och lär känna som i detta fallet kunden. Jag fick någon dag där man läste upp vad jag ungefär skulle göra, sedan gick man igenom en excelfil som jag skulle klara av att fixa. Men jag fick inte sitta bredvid någon utan det var upp till mig själv att förstå vad jag skulle göra. Nästan alla i organisationen arbetar med denna kunde på ett eller annat sätt. Jag skulle ha förståelse för alla delar. Efter 5 månader hade jag ett bra samtal med vår VD som tyckte 5 månader var lång tid om man inte greppat något. Jag tyckte det kändes som att jag lärde mig mer och mer hela tiden. Men frågan var också om tjänsten var meningsfull. Om den gav mer effektivitet, kontroll och kundnöjdhet. Kunden har också dragit ner volymerna vilket i sig också gör att min roll kanske inte är så kostnadseffektiv. Så nu har man sagt att jag ska lämna över mina dela till de olika delarna i företaget, och på fredag får jag mer information om vad jag ska göra härnäst. Så just nu har jag tyvärr inte så mycket att göra…

Alicia där hemma har fått attityd. Hjälp!!! Hon är helt galen! Galen ibland på ett underbart sätt, men ibland undrar man vad det ska bli av henne. Just nu beter hon sig som om man misshandlar henne när man ska ta på blöja eller pyjamas. Hon blir vansinnig om man vill bära henne nerför trappan. Ibland har man lite bråttom och har inte riktigt tid att ta det den lugna vägen med ett trappsteg i minuten. Hon kan säga de flesta orden, men sätter inte ihop dom än. Det bästa hon säger är godiiiiis. Det låter vansinnigt gulligt. Hon tror själv att hon heter Ellie och säger nej när man säger att hon heter Alicia. Och Matilda har äntligen fått byta namn till Ilda och alltså inte längre Ellie.

Jag jobbar 5 dagar till, sen är jag ledig till den 10/1. Känns jätteskönt. Jag hade kunnat vara hemmafru på heltid för tillfället. Drömmer just nu om att bli snickare. Så för att komma en bit på vägen har jag gått med i hemslöjdsförening. Känns ju inte alls som pensionärsvarning.

Idag hämtar mamma barnen. Det är en oerhörd lyx att ha henne hos sig. Vi har bott ihop i drygt 18 månader och inte en enda gång har vi ångrat detta val. Barnen älskar att sitta inne hos henne och titta på TV. Hon skämmer bort dem! Vad hon tycker? Hmm…har inte vågat fråga, men jag tror hon tycker om att där är någon. Även om hon uppskattar sin egentid lika mycket. Men allt blir enklare och enklare med de små. Och jag tror att hon också inser det. Tiden går fort och snart har de kanske inte tid att sitta inne hos mormor och titta på tv, äta mormors rostade mackor, dricka chokladmjölk och äta riskakor och tuggummi.

 

 

den bara flyger iväg. Alicia är inne i en fantastisk ålder. Visst lite jobbigt är det fortfarande när man kommer från jobbet. Är man själv måste man ha henne på armen och laga mat samtidigt. Låter väl inte så farligt men det är så tråkigt! Man behöver gärna två armar. Sätter man ner henne skriker hon. 2 1/2 är min favoritÅlder. Förutom 3 månader. Då är de fortfarande gulliga, roliga och trotset Har inte kommit än. Men nu är också mysigt. Hon börjar förstå allt man säger. Kan själv väldigt många ord. börjar sjunga med insåg er, hoppar jämfota m.m. det är inte mycket hennes systrar kan göra om hon är på dåligt humör innan hon slåss och skriker.

halloween höll på att gå förbi. Jag gillar inte halloween. Att skrämmas och vara läskig.

IMG_1290

jag och Henrik fick en dag på spa

IMG_1272

 

IMG_1252

Vi tog några bilder tillsammans men tydligen vet vi inte hur man gör… de blev upp och ner

Sommaren gick

image image

idag vabbar jag! det var inte igår det hände.  Jag har alltid vobbat. Men idag kände  jag att jag varken ville, kunde eller orkade jobba. Ganska skönt. Det finns ju att göra om man säger så…vi har fått bygglov! Nu efter 27 veckors väntande på en rutten kommun så kan vi äntligen börja. Kommunen och arbetet som görs där är under all kritik. Jag är inblandad på två plan. Dels som privatperson som bygger hus och dels som en ledare i en förening som försöker utveckla gymnastiken i samband med att föreningen blir större och får fler medlemmar. i båda fallen kan jag säga att jag mår dåligt över att bra människor är arbetslösa och kommungmunnarna behandlar ärenden på ett tjenis och popularitetsstadie.

Alicia då…denna underbara unge! Vad hade jag missat om jag inte fått henne! Hade jag kunnat överleva utan henne. Hon ger så mycket glädje! Alltid glad! Idag är vi hemma då hon har feber. Men lika glad är hon ändå. Och hon hänger med. Hon snappar upp och missar aldrig om det finns något gott att äta i närheten. Matilda har jag haft en jobbig period med. Jag har varit ledsen över mina känslor för henne. Hon har varit elak mot mig och till slut kunde jag inte stå emot att ta det personligt. Jag började gråta en dag vid matbordet. sa att jag var ledsen för att hon var så taskig. Sakta med säkert vände det och nu har vi en bra relation. Och sen har vi ellie. Som hjular och hjular och hjular. Hon är världens mysigaste men kan också blir arg så man bara vill springa därifrån. Vill lära sig skriva men det Är svårt att komma ihåg alla gokstäver ????

 

Stress sol kul men jobbigt

vädret är som det aldrig är i Sverige! inte ofta man svettas kl 20 på kvällen. Det år fantastiskt med sommar. Men var är tiden. jag känner en fruktansvärd inre stress just nu. Jag skulle vilja fixa i trädgården hela dagarna för tillfället. Men hur ska man kunna göra det? Först ska man jobba en hel dag, sen hem för att äta och sen göra något planerat, sen lägga barnen. Och då har man inte ens”hittat på” något med dem! Tiden finns inte. jag har en dröm om en fin gräsmatta och jag drar ogräs så ofta jag kan. Men oj så ensam jag känner mig i att vilja få en fin gräsmatta.  Och jag ver ju vad jag sagt till andra. ”Ta det lugnt” ”den kommer tids nog” tänk på vad som är viktigast” bla bla bla. Jag är sån och de flesta andra är sådana även om alla önskar att det inte var så. Men tyvärr. De flesta vill ha en fin gräsmatta. Och den blir inte fin om man inye jobbar med den. Så jag tänker att det ändå är okej att jag är ledsen för att jag inte har tid att fixa.

Jobbet… Jag har börjat igen. Det är svårt. Det blir kanske kul men just nu känns det inte alls kul. Jag hoppas det vänder snart. Och just nu har jag några dåliga dagar. Även om vi har massor med roliga saker framför oss så gläds jag inte. imorgon är det kalas för Matilda. Som igår var överlycklig åt att ha tappat sin tand! Tur att det inte bara är hennes pappa hon bor med för dit hade aldrig tandfen kommit. imorgon ska hon ha kalas tillsammans med hanna, sen åker Henrik på svensexa. På söndag har Julia kalas och sen ska jag och Henrik till YSB och fira rikard som fyllt 40. Jag hoppas det kan bli trevligt, men i ärlighetens namn hade jag, som jag känner nu, hellre stannat hemma själv med mina barn.

Deppigt inlägg I en egentligen rolig vardag.

image image

min lilla Ellinor på avslutningen i skolan. Hon pratade med sin pappa om ett barn som fått en morot i halsen och dött. Hon sa ”hans hjärta krossades så han fick åka till månen”

imageimage

Snart vardag – vi minns Thailand

imageimage image image image image image   image image imageimage

nu är vi hemma från Thailand. Det blev bättre än jag väntat mig. Mycket bättre. Men kanske inte så konstigt. Jag hade väntat mig att alla barnen och självklart jag själv skulle bli sjuka och att det skulle regna hela dagarna. Henrik var den enda som blev sjuk och det regnade på nätterna ibland och en gång en eftermiddag. En skur… Men det var väldigt varmt. Det är svårt att beskriva värme. Men lite som när man öppnar en ugn kändes det när man gick ut från det luftkonditionerade huset. Mina glasögon immade igen och det är konstigt att andas in luft som är varmare än ens egen luft. När vi var ute rann svetten. Kläderna klibbade fast på kroppen. När vi var på väg hem stannade vi ofta till på Steven eleven. För att svalka oss. ett av få ställen med AC. Barnen klarade ändå värmen bra  de fick mycket glass och mycket bubbelvatten.

Men sen är det ju ändå skönt att vara hemma igen  men tre veckor gick verkligen fort. Jag har börjat jobba igen med väldigt blandade känslor. När jag är borta ifrån barnen vill jag hem till dem. Kan längta så det gör ont. Men sen när jag är hemma kan jag (hemskt att erkänna) längta bort lila mycket.

Barns uttryck. Så logiska i denna ibland ologiska värld  idag sa Ellinor  ” Hans hjärta gick i sönder så han fick åka upp till månen”. Det var Henrik som berättade  vet inte vem hon pratade om.  Men hon har lyssnat på ”det sitter en pojke på månen”. Den lyssnade jag också på när jag var liten och jag fann den lättsam. Men lyssnar man på texten är det en sorglig historia. Skönt att man ser den på mitt och Ellies sätt!

 

 

 

Alicia närmar sig året

image

image

det gör att jag hamnar i reflektionstankar. För ett år sedan såg allt väldigt annorlunda ut. Huset jag sitter i nu var ganska långt ifrån färdigt. Jag var tjock och hade svårt att gå. Visste inte vem det var som låg i min mage. Tänkte mycket på att det var en liten människa. En människa som skulle få ett unikt utseende och en egen vilja. För någon vecka sedan började hon gå. Har fått bra spridning. matilda gick när hon var 13 månader, ellie när hon var 9 och Alicia alltså när hon var 11 månader. Hon skrattar jättemycket. Hennes systrar hjälper henne att hålla låda. De är fantastiska mot henne Och suverän underhållning när jag tex behöver fixa i köket.

En bild Lena skickade. På Matilda och mig! Så längesen! Min lila sötnos! Och Alicia 10 månader