Snart…

Tiden går fort…eller fortare. Även om jag väntar tålmodigt och gärna vill ha det överstökat så är det mycket bättre att vara gravid en andra gång.

Fördelarna är att man inte alls är lika orolig. Och då menar jag inte att jag inte är orolig, för jag inbillar mig saker hela tiden, men det är lite mer måtta på det hela, och det är inte konstant. Nu vet jag också lite var som väntar mig. Förra gången hade jag inte en aning. Det gör att man längtar mer den här gången eftersom man vet hur det känns. Just nu har jag bara småkrämpor. Lite foglossningar, som faktiskt blivit bättre. Halsbränna!!!! Det är ett fruktansvärt fenomen. Det kommer på kvällarna och är riktigt obeahagligt när man ligger ner. Känns som att man ska kräkas, fast man mår inte illa. Och sen känns det som det låter. Det blinner helt enkelt i halsen. Men nu vet jag ju också att det kommer gå över så fort bebisen tittar ut. En annan jobbig sak är att man har sin lilla tvååring. Ibland (ganska ofta enligt Henrik) får jag panik. Förra gången när vi inte hade barn var det inte ett ständigt upplockande av leksaker. Det är det nu. Man böjer sig hela tiden och det är riktigt påfrestande. Och att bära gör ganska ont och är ju itne bra, men vad ska man göra? Det är bara att bita ihop.