Sitter här med Matilda och håller på att bli smått tokig. Är det inte denna bloggsidan som är svår att använda så är det matilda som kommer och slår på tangenterna så allt bara försvinner. det här med tålamod är liksom inte min grej. Och framförallt inte sedan jag fick barn. All tid blir så värdefull. När man får tid att skriva lite då vill man inte att allt bara ska försvinna så man måste göra om igen. Sen är det ju så att man skriver från tankarna, och då är det heller inte så lätt att skriva om. Innan allt försvann började jag så positivt berätta om att Henrik varit ute och festat igår och jag och Matilda varit hemma själva. Känner mig riktigt utvilad idag faktiskt. Henrik däremot hade sovit två timmar när han blev väckt av jobbet.