Nu vill jag bli av med magen. Samtidigt som jag skriver detta så känner jag motsatsen och tänker…Nä den får gärna stanna inne i magen ett tag till. Kluvna känslor. Helst skulle jag vilja lägga mig under täcket, gå i ide, tills bebisen föds för jag orkar inte mer just nu.
Jag är superfet, ful, orörlig, det gör ont överallt, skorna klämmer. Vill köpa ett par bekväma skor två storlekar för stora, men vill inte lägga pengar på något som jag inte kan ha om två månader. Samtidigt svälter barnen i Afrika…. Men jag är mina egna problem närmast. Just nu är ju mitt problem att det finns för mycket mat! Jag borde leva på sallad så jag inte gick upp mer i vikt. Som om det skulle hjälpa. Vätska är väl en stor del nu. Skönt att säga. Hoppas att det denna gången verkligen ÄR vätska. Då blir det lite lättare när man ska bli av med det.
Jag vill bära Matilda, men det går knappt längre. Det gör riktigt ont i magen och jag har ingen lungkapacitet för att göra det. Men vad gör man när man är ute? Matilda går lite lugnt och är glad, leker lite med en pinne och en sten vid en brunn. När jag säger att vi ska gå, vägrar hon! Då är vi en bra bit ifrån cykeln. Kan säga att det blir en bra fajt, som slutar med att hon vinner. Innerst inne vill jag släpa henne längs gatan så hon förstår att jag inte kan bära henne, men samtidigt vet jag ju att hon inte fattar att jag inte orkar bära henne. Så jag tar henne demonstrativt under armen och går snabbt som bara den bort till cykeln. Matilda skriker och jag försöker att inte skrika.
Och klättringen….Jag kan ju inte gå själv till lekplatsen när denna vildning ska upp i repen och klättra. Tur pappa var med…
Åter till mina världsliga problem. Som just nu när jag tänker på det mest handlar om allt jag KAN ha på mig sen! Jag längtar efter att få träna, efter att kunna bära Matilda utan att det gör ont. Att kunna klättra med henne på lekplatsen. Att kunna gunga utan att fastna i gungan för att jag är så tjock! Det är sant! Jag får inte ens plats i en gunga längre! Vill kunna använda mina skor. Tror dock att detta är orealistiskt. En gång i tiden hade jag 37. Efter graviditeten med Matilda hade jag 38. Dessa 38or är för små nu, och min fasa är att jag inte kommer i dessa heller. Nu tänker många att det väl ändå inte är något problem. Nä, det hade det inte varit om jag haft obegränsat med pengar att handla nya skor för. För tänk…Vad behöver jag för skor. Jo, träningsskor. Ett par till innebandyn, ett par till gymmet, ett par joggingskor. Sedan behöver man stövlar på hösten, ett par bruna och ett par svart. Men man kan ju inte alltid ha stövlar, när man behöver 2 par boots också. Sedan har vi rejäla promenadskor, alltså varma kängor. Här räcker det med ett par, men helst vill jag ju ha två. Sen kommer våren, då behöver man några gympaskor, tofflor, slip in, flipflops…Och på vintern innomhus när det är kallt. Ja då behöver man skor även för detta. Nu!! Förstå att detta är ett problem för mig!
Håll alla tummar att jag i alla fall får behålla storlek 38!