Är i v 25, snart 26. Jag har knappt känt mig gravid innan, utan tyckt att magen varit väldigt liten. Har till och med fått flertalet kommentarer att magen är liten. Men något har hänt. Det har exploderat i kroppen. Och sen har jag fått ont i knät. Jag har haft ont länge, men inte velat gnälla. Nu har jag så ont att jag knappt kan gå eller sova. Det hela blev värre den natten som jag lägger till historien som den värsta natten jag varit med om.

Kräksjukan kom och hälsade på. Bara på Ellinor till att börja med, men det faktum att jag var ensam med barnen samt att kusinen sov över gjorde det hela fruktansvärt.

Barnen somnade först vid 22. 22.30 hade inte Olivia somnat, men Ellinor börjar kräkas. Olivia kommer in och ställer sig lite frågande i dörren, och jag tänker ”måtte hon inte bli smittad”, ber henne gå in och lägga sig. Vilket hon gör! Det undrar jag om jag hade klarat! Hon somnar, tack och lov. Jag tar in Ellie i badrummet, duschar henne och lägger henne att sova i massa handdukar. Sen börjar jag fixa med lakan. Lite tur i det hela är att jag var på nallekonsert med morfar, Lotta och barnen tidigare. När vi gick ut därifrån kände jag en svag kräkdoft. Jag blev något nojjig och la en handduk i sängen. Och vilken tur! Jag lyckade fånga upp en hel del och slängde handduken som jag ändå tänkt slänga och kunde på så sätt rädda lexingtonpåslakanet. Men de prickar ju inte så bra…så det kom lite överallt. Och Ellinor har inte kräkts innan. Vilket jag såklart är glad för men det negativa är att hon inte kände till känslan. Matilda kan nu känna igen hur hon mår och ta sig till toaletten. När jag bäddat om sängen, med massor med handdukar lägger jag tillbaka Ellinor. Ställer en potta bredvid. Lägger mig vid sidan om henne. Börjar tänka på att Olivia och Matilda ligger bredvid varandra. Tänk om Matilda börjar kräkas på Olivia. Jag börjar med att lägga handdukar bredvid de båda. Men kan ändå inte slappna av. Går till slut in och bär undan Matilda, som idag väger en hel del. Kanske inte jättebra att bära när man är gravid med skadat knä, men hur som helst så la jag henne i Ellinors säng, tog bort madrassen hon låg på och la inne hos mig även där med en bunt handdukar. Och sedan bar jag in Matilda. Tack och lov sov Matilda hela natten, men jag var ju där som ett skott bara hon rörde på sig. Ellinor kräktes en gång i timmen ungefär. Men det var inte mycket som kom upp till slut, men det var jobbigt för henne. Vid 3.30 vaknade Olivia och kände sig ensam och kunde inte sova. Men jag kunde ju inte ta in henne i mitt sovrum  bland mina kräkbarn! Så jag fick skicka tillbaka henne (aj, så ont det gjorde i hjärtat). Kl 4.30 kom Olivias mamma och hämtade henne. Vilket var ganska skönt. För alla. Jag var helt slut. Och för vår del slutade det inte där. Ellinor fick diaree. Tänk så bra det hade varit om man haft blöjor hemma då. Hon kunde ju inte kontrollera det stackarn. Så sedan höll det på till 6.30, och då vaknar Matilda. Så det var bara att gå upp. Utan en blund i ögonen. Och knät fick en rejäl törn efter att jag instinktivt sprungit i trappan med handdukar, lakan, kräkpåsar, skurmedel m.m….

Och sen…Henrik tycker såklart synd om mig. Han är själv på skidlärarutbildning och säger snällt att han tar natten. Vaknade de en enda gång? NEJ!!!

Sen fick vi en veckan hemma. Jag kräktes en gång, Matilda kräktes en gång efter att ha varit på dagis en dag. Henrik var lite dålig i magen. Så sen har de fått vara hemma.

Nu börjar jag få lite julkänsla. Mitt knä förstör. Har så ont att jag knappt kan gå och pga graviditeten kan jag inte ta något inflammationshämmande.