Jag sa tidigare jag skulle återkomma till det här med sjukdomar. Sa det i samband med tandsprickningen. Som faktiskt har blivit bättre. Eller så är det jag som blivit bättre på att hantera det. Fast, nä, jag tror Matilda hanterar det bättre. Tar nog flera barn innan jag kan lära mig att slappna av och fatta att det går över. Senaste tidens tandsprickning har varit en fröjd mot de första tänderna. Hon påverkas dock ganska mycket och får feber och ont, men hon sover hyfsat och skriker inte hejdlöst längre. Det är underbart!!

Men nu ska jag kommer till det som jag blir så arg för och det är det här med sjukdomar. jag hatar förkylningar, feber, magsjuka och alla andra sjukdomar. Varför måste de finnas? Jo för att barnet ska få ett bra immunförsvar. Jag var inte alls sjuk ofta när jag var liten säger mamma och jag missade inte många skoldagar pga att jag var sjuk. Jag har verkligen varit frisk. Men sen Matilda blev ca 6 månaders har vi överlappat varandra. Någon av oss blir sjuk först och sen får den andra det. Så inte nog med att man först antingen mår skit eller får ta hand om en sjukling, när, den blir man själv sjuk eller får ta hand om en sjukling. Det blir liksom dubbelt så lång tid som en vanlig sjukdom. Sen Januari har jag och Matilda varit sjuka en gång i månaden. Just nu är det hör och häpna bara jag som är sjuk. Fast det kommer kanske till Matilda sen. Men det är väl inte jag som behöver få bra immunförsvar??? Eller är det det? Varför kan jag helt plötsligt inte stå emot hennes baciller när jag klarat andras så bra tidigare. En annan sak som jag tycker är lite orättvis, men ok Henrik, jag ÄR glad för din skull, det är att Henrik aldrig blir sjuk. Så många gånger jag varit sjuk detta året och han har klarat sig varje gång. Förutom en kräksjuka och en som han trodde var på gång liten magsjuka. Behöver jag nämna att jag hade båda!?

Nu sitter jag här med feber och kan knappt svälja och tycker synd om mig själv. Blir jag sjuk i augusti ska jag söka hjälp. Och när jag skriver söka hjälp menar jag nog mer en psykolog än att gå till vårdcentralen. För på vårdcentralen och barnavårdscentralen är allt normalt. Blir så trött på att allt alltid är normalt. Vi tillfälle ska jag berätta om Matildas kvävningsincident vid 3 veckors ålder som gjorde att jag ifrågasatte allt vad ”normalt” heter. Så än en gång, jag återkommer om sjukdomar!D