Usch…. precis så häv lovade jag dyrt och heligt att jag aldrig skulle bli.

Ultraljudet var så spännande, och bilderna man fick. Man tittade sönder dem. Nu först tog jag upp bilderna och tittade på dem. Och vi var på ultraljudet för 6 veckor sedan.

Hur ska detta gå! Fast jag längtar så mycket så jag håller på att spricka tills på tisdag. Då ska jag få se honom igen och få bekräftat att det verkligen är en han!

Jag och Henrik har inte pratat namn. Det blir ju svårare och svårare för varje barn. Och jag har sagt till Henrik att jag inte vill prata namn så länge jag inte vet vad det är.

Om jag får välja vill jag helst ha en Lovis. Henrik gillar inte det namnet, men han har egentligen aldrig SAGT att han inte gillar det, utan vi har bara hittat andra som vi gillar lika mycket. Detta är ju OM det mot förmodan skulle vara en flicka. Blir det en pojke är jag mer inne på Sebastian, Morgan, Jonatan, Benjamin. Matilda tycker alfons, Isak eller Mimmi. Ellinor tycker också Mimmi. Jag är sådär för Mimmi… Det passar bättre på en häst. Usch så får man inte säga. Tycker väl egentligen att det är fint, men det känns inte rätt helt enkelt.