Vi har nu varit på kommunen för ett tekniskt samrådsmöte. Jag har generellt koll på saker när jag är på möte, men här kände man sig som ett litet barn. 20 punkter stod på agendan, och det mest gick bra.

Det som de opponerade sig på var att lilla stugan och huset kommer för nära varandra ut brandsynpunkt. Så nu blev vi tvungna att ändra så mamma får en altandörr mot grannen istället för mot baksidan. Sedan kommer vi få stänga igen det fönster som sitter på lilla stugan och sätta det på andra sidan. Men det är inget jättestort jobb och sanninen är att det nog till och med kan bli riktigt bra.

Det andra som jag satt och blev nervös för var när vi kom in på att mammas hus var rivet. Jag hade en oros känsla när jag var där och de jämnade det med marken. ”Tänk om jag missat något”, eller om jag bara glömt något! Kändes väldigt märkligt…. Då frågade Dan om vi hade fått startbesked på rivningen. Jag sa att vi ju hade fått rivningslov. Var mer vill de då veta? Huset ska rivas och vi får lov att riva det. Måste någon då säga ”varsågod”?

När jag kom hem och tittade igenom papperna och hittade rivningslovet så stod det STARTBESKED: Rivningsarbete får påbörjas. Jag pustade ut.

Ventilationshandlingarna saknades. Så fort dessa är inne kan vi räkna med startbesked. När startbeskedet är klart så kan vi räkna 24 veckor tills bygget är klart. Ungefärg lika många veckor ska min pojke i magen växa innan han är redo att komma ut. Pojke…Jag tror att det är en pojke. Känns så. Den 11/11 så vet vi.