Tre saker som varit ganska påfrestande.

Flytten. Jag har knappt kunnat hjälpa till. Kan inte bära pga graviditeten och kan knappt gå pga mitt knä som just nu ser ut så här.

Sjukskriven på 50% även om man ville sjukskriva mig helt. Just nu känner jag precis varför. Allt jag gör går extremt långsamt. Ta sig upp ur sängen, gå i badkaret, klä på sig och vart jag än går så går det långsamt. Jag som vanligtvis nästan springer dit jag ska. Och den smärta jag har. Jag kan inte föreställa mig hur det kommer kännas att inte ha ont. Tänk att kunna gå snabbt, kanske tom springa. Känns så avlägset. Nu är jag ju ändå gravid och otymplig så det kan jag väl överleva. Men jag vill så gärna ta tag i det ordentligt. Har fått diagnos artrit och egentligen borde jag nog träna träna träna. Men det går inte för det känns som att jag har en rak pinne i knäet som jag måste vika för att kunna böja benet. Och jag är så fruktansvärt trött. Detta innebär att en dag där jag jobbar 50% ser ut nästan som vanligt förutom att jag inte stressar lika mycket på morgonen. Men jag vaknar ungefär samma tid, men istället för att vara på jobbet 7 är jag där 8.30. Och att hämta barnen tog kanske 20min, nu tar det 40…

Och flytten. Henrik är fortfarande trött. Han har fått slita. Det var så mycket grejer och det tog aldrig slut. Överallt!!!

Och fortfarande i nya huset ligger där saker överallt. Allt hade varit i ordning om mitt knä varit bra.

Nya stället….i köket…

Här börjar vi i alla fall närma oss

Barnens rum la jag lite extra fokus på så de skulle bli glada när de kom hem. Det blev de. Det kändes nästa som att de tittat på make over program för de gick båda in och ”wow” ”wow”

Vi har nu sagt på återseende till Bamsen. Hon ska bo hos Lina fram tills vi flyttar in i nya huset.

Hon var jätteskygg i början, men det kan bero på att hon fick en flygande start… Jag skulle öppna buren, men ville inte gå in i huset då de var magsjuka, så hon var snabb och upptäckte en flyktväg ut. Jag lyckade få ett grepp om hennes rygg och kastade in henne. Det var nog inte den bästa starten. Men nu vet jag att hon är framme och myser, äter, kissar och bajsar så det känns väldigt skönt

Och huset…Ja det tar sig. Inte lönt att ta så mycket foton nu. Det är svårt att se.

Takstolar är på plats, och snart kommer det lite fönster. Nu börjar man verkligen kunna se hur det ska se ut!