Som om det inte skulle hända tillräckligt med saker 2015!! I fredags skulle jag på glukosbelastning. Jag hade en sån där natt när jag sova otroligt dåligt, eller tom kan man säga, sov inte alls. Jag vaknade kl 2 och somnade inte om. Skulle upp kl 7 eftersom jag skulle vara hos barnmorskan kl 8.

Jag var hungrig kl 2 när jag vaknade men efter kl 12 ska man vara fastande, så gissa om jag var yr när jag kom dit. Sen drack jag sockerlösningen. Det drar i mungiporna bara jag tänker på det. Inte alls någon höjdare. Sen fick jag sitta i väntrummet till kl 10. Efter stick i fingret såg man att sockervärdet var bra. Alltså ingen graviddiabetes.

Telefonmöte på vägen hem. Avslutade det i bilen. Sen ser jag när jag är på väg in och tittar in genom köksfönstret att ljusen på soffbordet är tända. Mycket märkligt tänker jag. Men det är väl barnen som ville ha det lite mysigt… Men sen när jag kommer in märker jag att det är väldigt undanplockat. Inte alls likt Henrik en jobbdag. Han ser eller tänker inte order plocka undan när han jobbar. Men så kommer jag in och då hör jag barnen småspringa där uppe och säga schhh schhhh, hör också order överraskning. Ljus är tända på fler ställen och på bordet står en bukett röda fina rosor. Sen kommer Henrik ner med båda barnen i handen och alla är uppklädda i fina klänningar och Henrik i kavaj. Sen sätter sig barnen i soffan och Henrik börjar prata med mig. Jag hör att det är fina ord, men jag kommer faktiskt inte ihåg någonting. Sen går han ner på knä medan jag skrattar och gråter och inte vet vad jag ska ta mig till. Vet inte ens hur han ställer frågan, men jag svarar….JA!

Känns så overkligt! Jag hade nog släppt tanken på att han skulle fria. Börjar tänka att jag inte måste gifta mig även om det hade varit roligt. Och nu blir det mer en familjegrej än en sak mellan bara mig och Henrik. Matilda frågade: ”ska ni gifta er?” Tycker du det frågar jag? ”Ja! får vi titta på TV nu?!

Sen var det inte nog med det. Jag kände mig jättenöjd. Jag var rädd att jag inte skulle tycka att han hade tänkt till ordentligt för att försöka göra det speciellt, men det hade han ju verkligen. Det var precis så här jag ville ha det. Att barnen fick vara med betydde otroligt mycket! Och att han hade ansträngt sig med att göra fint. Men sen tar han fram ett program där jag ser något om Evita. Tänker att den är ju i Stockholm. Och sen förstår jag att vi ska åka till Stockholm! Jag med mina krämpor och kryckor och knä…KKK…

Mormor och Bertil ska ha hand om barnen och vi åker på kvällen. Äter på Koh Panyang och har det jättemysigt. Sen har han tom ordnat en stor svit på Scandic. Nästan så jag fick lite ont i magen. Allt detta för mig! För oss! Men visst var det lyxigt.

På lördagen åt vi en god lång frukost, gick sedan upp och la oss och sov lite och sedan blev det en runda på stan. Jag orkar ju inte gå så långt till min stora förtvivlan. Fötterna värkte och kryckorna var ivägen samtidigt som jag inte klarat mig utan dom. Väl inne på rummet vad jag väldigt trött men visste ju att vi skulle ut och äta och sedan se Evita. Jag la mig i ett bad. Tyckte väl inte det var så konstigt att Henrik tjatade på mig att komma upp eftersom klockan började närma sig 17. Kom upp ur badet och drog på mig en morgonrock, hör att det knackar på dörren och någon säger ”roomservice” vilket jag verkligen tänkte att det var. Men tänkte…Nu! innan maten! Det var väl inte lönt. Men då var det Elisabet och Sebastian som kom. Jag blev så glad så jag började gråta. Då hade han anordnat detta också och att de skulle med ut och äta. En riktigt rolig middag blev det. Är så glad att just de kom! Kunde inte blivit bättre. Det kändes som att vi hade gott om tid, men plötsligt fick vi skynda oss ut till taxin och kom precis till insläppet av Evita. Som jag så gärna velat se länge, men lyckade inte få biljetter till i Malmö. Henrik tyckte den var sådär, men jag kunde musiken och kände till storyn väl så jag tyckte den var riktigt bra!

Helgen innan var vi på Emporia med barnen. Matilda fick hål i öronen. Blev så himla fint. Där är alltid diskussioner om det är för tidigt eller ej. Just med hål i öronen ser jag inte att det skulle kunna vara för tidigt. Matilda reagerade inte ens när de sköt hennes öron med pistolen. Hon är ganska tålig! Och sen fick hon ju en chokladbit och sen en glass och sen var det glömt.

Ellinor fick inga hål i öronen, men vi tog en  bild på henne när hon var på sin bamsegympa. Hon har fått dispens då hon är mellan 1-2 år yngre än de andra. Men hon har klarat det galant. Och hon fullkomligt älskar det. Hennes dräkt är en hummeldräkt som hon fick av Jimmy och Anna i julklapp. Jag har aldrig sett en så fin gymnastikdräkt!

Och sist…Huset…:Det går framåt. Nu börjar man få känslan för rymden i vardagsrummet och för första gången var jag  upp och tittade på ovanvåningen.

Och sist men inte minst, en liten vardagsbild