Och huset är snart klart! Nu är det mycket som är roligt, men också så otroligt stressande. Jag och Henrik är inga bra föräldrar. Vi skäller och tjatar på våra barn och mår jättedåligt av det. Men det är så otroligt mycket som ska klaffa med huset nu. Och hur mycket folk säger till oss att ta det lugnt och låta saker vara (”vi gjorde misstaget att stressa för att få det perfekt och det ångrar vi”). Men det är svårt att ligga på soffan när hantverkare står och stampar för att de behöver material. Vi kan inte heller köpa alla tjänster. Det hade vi gjort om vi varit miljonärer. Men även en miljonär måste fatta beslut om han/hon vill ha ett hem som är personligt. Vårt hus kommer inte vara i närheten av klart detta året. Ändå är det så galet mycket. Just nu håller de på för fullt med ovanvåningen och där levererar vi gipsskivor, reglar, och vi har beställt dörrar som kommer levereras denna veckan.

Vi ska ha tapet i barnrummen, jag ska beställa nya sängar. Jag håller på att sy gardiner till de stora fönsterna. Det är sommar och vi kan inte bo där utan gardiner. Markis eller persienn känns alldeles för dyrt eftersom vi inte helt vet hur vi vill ha det. Så även om jag är glad för att våra vänner vill oss väl så känner jag ändå att jag inte hade mått bra av att inte göra något och bara låta allt fallera. Jag vet att det kommer bli tufft. Ett nybyggt hus är mycket jobbigare än att bara flytta till ett annat hus, jag vet, men det är också så himla mycket roligare. Så även om det är jobbigt kommer det vara så himla roligt. Igår var jag i huset. Köket är på plats. Jag ville knappt gå därifrån. Jag bara stod och tittade. Det är helt underbart! Jag kan inte fatta att det ska bli vårt hem. Det kommer bli så fint!

Och sen har vi då lilla Alicia. Som jag gråtit en del över. Jag har inte tålamod. Hon har varit väldigt gnällig. Jag vet inte om det är så att jag är trött, stressad eller inte har tålamod, men jag orkar inte när hon bara gnäller. Så fort hon vaknar gnäller hon och på kvällarna….Detta har börjat avta något. Nu har hon varit ganska lugn i två dagar, så kanske är det en vändning på gång. Jag vet ju att barn är gnälliga, framförallt på kvällarna. Och jag vet ju att de har ont i magen för att tarmarna ska rätta till sig. Så det gäller nog bara att hålla ut ett tag. Idag har jag fått första leendet. Och det går rakt in i hjärtat. Helt underbart.

tredje barnet. Någonstans borde man ju bli mätt. Man borde vet hur det är, hur det känns. Been there, done that. Ändå är det stort och mirakulöst med barn. Se bara på dessa bilder. Många stolta! Och sen tänker jag att även om en bebis bara gråter och gråter, är arg och missnöjd. Så älskar man så oerhört mycket.

Alicia är idag 4 veckor. Hon tittar mycket mer! Hon är nog inte blind som jag trodde. Skönt också att hon inte hade downs syndrome som jag också trodde…. Det verkar som att hon är frisk. Jag kan inte förstå vad jag har gjort för att förtjäna tre friska barn. Det är verkligen lycka!

Men visst, hon sover fortfarande mycket 😉

Till Matti och Ellies stora glädje för då kan de vara ute och fika kanelgifflar

Tapeten i barnens rum, kombinerat med att  måla någon vägg i rosa och lila. Jag tror det blir jättefint!