Matilda har vunnit sin första tävling. Och tävlat sin första tävling. Det är helt otroligt vilken känsla det var när de ropade upp hennes namn som nummer ett. Jag hade pratat med henne innan och sagt att hon inte skulle vinna. Inte alls för att vara elak, men för att jag tänkte att hon inte kunde vinna. Och att hon inte skulle bli besviken om hon inte gjorde det. Det är lika kul att bara vara med och träna på att tävla. Dessutom hade hon bara tränat 9 gånger. Hon var så duktig och fokuserad och klarade allt hur bra som helst. Den känslan. Som om det var jag som vann. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag har själv aldrig direkt vunnit så extra lycka bara för det!

Dessa barn! Så underbart det är att vara en del av deras liv. Jag önskar livet vore perfekt. Men vad är det? Hoppas att jag gör det så perfekt jag kan. Även om jag såklart vet att perfekt inte är något att sträva efter. Men jag vill ha glada och tacksamma barn. Barn som tycker om att idrotta och hjälpa andra, som trivs i skolan och med kompisar. Det är perfekt för mig!

Jag brukar jobba på jobbet. Det gör jag inte idag. I alla fall inte så effektivt. Jag kan erkänna det. Jag fick en ny tjänst när jag kom tillbaka från mammaledigheten i April. En tjänst som lät som den var något för mig. Det har nu visat sig att det inte var det. Det värsta jag vet är när jag inte duger till. Nu gick det så långt att det kändes som att alla runtom mig tyckte jag var korkad och inte kunde något. Det kändes så för mig också. Jag gjorde flera misstag. Inte som skapade stora problem, men ändå så att mina kollegor höjde på ögonbrynen och undrade varför jag inte fattade. Sen var det inte helt enkelt. Normala byten av tjänster brukar innebära att man går bredvid och lär sig flödet, processen och lär känna som i detta fallet kunden. Jag fick någon dag där man läste upp vad jag ungefär skulle göra, sedan gick man igenom en excelfil som jag skulle klara av att fixa. Men jag fick inte sitta bredvid någon utan det var upp till mig själv att förstå vad jag skulle göra. Nästan alla i organisationen arbetar med denna kunde på ett eller annat sätt. Jag skulle ha förståelse för alla delar. Efter 5 månader hade jag ett bra samtal med vår VD som tyckte 5 månader var lång tid om man inte greppat något. Jag tyckte det kändes som att jag lärde mig mer och mer hela tiden. Men frågan var också om tjänsten var meningsfull. Om den gav mer effektivitet, kontroll och kundnöjdhet. Kunden har också dragit ner volymerna vilket i sig också gör att min roll kanske inte är så kostnadseffektiv. Så nu har man sagt att jag ska lämna över mina dela till de olika delarna i företaget, och på fredag får jag mer information om vad jag ska göra härnäst. Så just nu har jag tyvärr inte så mycket att göra…

Alicia där hemma har fått attityd. Hjälp!!! Hon är helt galen! Galen ibland på ett underbart sätt, men ibland undrar man vad det ska bli av henne. Just nu beter hon sig som om man misshandlar henne när man ska ta på blöja eller pyjamas. Hon blir vansinnig om man vill bära henne nerför trappan. Ibland har man lite bråttom och har inte riktigt tid att ta det den lugna vägen med ett trappsteg i minuten. Hon kan säga de flesta orden, men sätter inte ihop dom än. Det bästa hon säger är godiiiiis. Det låter vansinnigt gulligt. Hon tror själv att hon heter Ellie och säger nej när man säger att hon heter Alicia. Och Matilda har äntligen fått byta namn till Ilda och alltså inte längre Ellie.

Jag jobbar 5 dagar till, sen är jag ledig till den 10/1. Känns jätteskönt. Jag hade kunnat vara hemmafru på heltid för tillfället. Drömmer just nu om att bli snickare. Så för att komma en bit på vägen har jag gått med i hemslöjdsförening. Känns ju inte alls som pensionärsvarning.

Idag hämtar mamma barnen. Det är en oerhörd lyx att ha henne hos sig. Vi har bott ihop i drygt 18 månader och inte en enda gång har vi ångrat detta val. Barnen älskar att sitta inne hos henne och titta på TV. Hon skämmer bort dem! Vad hon tycker? Hmm…har inte vågat fråga, men jag tror hon tycker om att där är någon. Även om hon uppskattar sin egentid lika mycket. Men allt blir enklare och enklare med de små. Och jag tror att hon också inser det. Tiden går fort och snart har de kanske inte tid att sitta inne hos mormor och titta på tv, äta mormors rostade mackor, dricka chokladmjölk och äta riskakor och tuggummi.