Matilda äter inte, eller rättare sagt hon äter väääldigt lite.

Först var vi lugna och tänkte ”äsch, det gör inget, hon ser ju inte undernärd ut”.

Men nu börjar vi känna en frustration. Hon klarar en hel dag på välling, lite majs, ,en tugga på ett bröd och en skiva gurka. Vi var hos BVC igår och pratade med en sköterska och mätte och vägde. Hon väger 11kg och är 88cm lång. Detta innebär att hon skulle bli 176 när hon är vuxen…Bara ett litet inlägg. Det är ju till och med längre än pappa. Men hur ska hon bli så lång om hon inte äter? Det går i en våg. Först blir man frustrerad över att hon inte äter, sen lugnar man sig och tänker att det går över, sedan hamnar man i en frustration igen när man konstaterar att hon verkligen inte äter. Och nu är vi tillbaks på ruta ett efter att ha träffat barnsköterskan. Nu ska vi vara lugna och inte tänka så mycket på att hon inte äter. Det är lättare sagt än gjort, men vi ska försöka. För visst, hon kommer inte svälta, och hon kommer inte äta bara korv och pasta resten av livet….Men det hade ju varit skönt att se lite in i framtiden. Hur blir det med barn nr 2? Kommer hon bli enklare? Antagligen….. För vi kommer nog tänka ”det går över” i väldigt många fall och inte hetsa upp oss särskilt mycket.