Bara någon månad! Två sjuka barn hemma just nu innebär många vakna stunder av jobbig hosta. Men när de somnar kan inte jag trycka på en knapp så jag sommar utan det tar ett tag. Ofta precis lagom tills det är dags att hosta igen. Det hela resulterar i att jag är trött på dagen men det är inte barnen. Jag längtar efter att gå och lägga mig och få sova. Kanske 4 timmar i sträck. Det hade varit trevligt. Det var många många månader sen sist. Fast just nu har jag inget emot att vakna så ofta om de bara vore friska. Samtidigt får man väl se det som att det är bra att de är sjuka samtidigt. Annars hade de nog överlappat varandra och jag hade klättrat på väggarna och vidare upp i taket.

Tur i oturen att jag har Rambo. Man vill ju hålla sig inne när man är sjuk men han måste ut. Och luft är ju inte farligt. Så lite kommer man ut. Henrik har också bra tajming. Det brukar han ha. Han är borta ikväll så jag är själv med två sjuka tjejer. Ska ladda snart. Stålsätta mig. Håll dig sansad nu Sandra. Skrik inte! Gråt inte! Var stark. Matilda ska inte vinna!

En pensions liv kan se ut såhär… Vakna vid 9 hämta in tidningen. Äta en god frukost till 10. Gå en promenad. Ät lunch på något mysigt café ( ok de flesta pensionärer lagar mat hemma) titta lite på glamour eller hem till gården. Städa undan lite. Börja laga middag som man kunnat planera i ungefär en timme. Sen kan man bara vara tills det är dags att gå och lägga sig. Sen får man sova ostört en hel natt. Vilken dröm!!!

Fast det är ju mysigt också….det måste jag säga. Jag vill ju inte vara utan de små liven. Och lille Ellinor är den snällaste bebis som finns. Det gör mammalivet ganska enkelt, oftast….