nu är vi hemma från Thailand. Det blev bättre än jag väntat mig. Mycket bättre. Men kanske inte så konstigt. Jag hade väntat mig att alla barnen och självklart jag själv skulle bli sjuka och att det skulle regna hela dagarna. Henrik var den enda som blev sjuk och det regnade på nätterna ibland och en gång en eftermiddag. En skur… Men det var väldigt varmt. Det är svårt att beskriva värme. Men lite som när man öppnar en ugn kändes det när man gick ut från det luftkonditionerade huset. Mina glasögon immade igen och det är konstigt att andas in luft som är varmare än ens egen luft. När vi var ute rann svetten. Kläderna klibbade fast på kroppen. När vi var på väg hem stannade vi ofta till på Steven eleven. För att svalka oss. ett av få ställen med AC. Barnen klarade ändå värmen bra  de fick mycket glass och mycket bubbelvatten.

Men sen är det ju ändå skönt att vara hemma igen  men tre veckor gick verkligen fort. Jag har börjat jobba igen med väldigt blandade känslor. När jag är borta ifrån barnen vill jag hem till dem. Kan längta så det gör ont. Men sen när jag är hemma kan jag (hemskt att erkänna) längta bort lila mycket.

Barns uttryck. Så logiska i denna ibland ologiska värld  idag sa Ellinor  ” Hans hjärta gick i sönder så han fick åka upp till månen”. Det var Henrik som berättade  vet inte vem hon pratade om.  Men hon har lyssnat på ”det sitter en pojke på månen”. Den lyssnade jag också på när jag var liten och jag fann den lättsam. Men lyssnar man på texten är det en sorglig historia. Skönt att man ser den på mitt och Ellies sätt!