Jag har beklagat mig hela helgen. Det är med delade meningar jag vill bli av med den här magen och få tillbaks mig själv igen. Jag vill att bebisen ska ligga i magen så länge som möjligt. Vad gör det om hundra år om jag varit lite tjock. Men just idag och varje dag runtom just idag känns som en evighet. Jag orkar knappt resa mig från golvet. Tänker alltid en extra gång innan jag reser mig från golvet om jag verkligen behöver resa mig. Och just det här med golvet. Hade det varit förra graviditeten hade jag aldrig satt mig på golvet, men nu tillbringar ju Matilda mycket tid golvet och det är ju bara att hänga på.

På tal om Matilda…Just nu är hon en riktig odåga. Man får inte säga så om sitt barn, men hon sätter verkligen mitt tålamod på prov och drar min energi i botten. Jag orkar inte med henne! Sen när hon lagt sig och man går in och tittar till henne så är hon så söt i sin säng. Men just nu vägrar hon att acceptera ett nej och kastar saker omkring sig och skriker och gråter om vartannat. Vi lägger henne i hallen, och där får hon ligga och skrika. Kanske inte särskilt snällt, men det är enda sättet att VISA henne att det hon gör inte är ok. Och vi tror att det har blivit lite bättre, med betoning på lite.

Så det här med att vara tjock och ha en 2-åring som inte vill uppföra sig exemplariskt, det är jobbigt.

Jag jobbar på mina gröna fingrar…Det sitter nog väldigt långt inne…Om det finns där överhuvudtaget. Men den här blomman blev faktiskt fin!

Den får bo på framsidan. De andra ”göms” på baksidan…

Smilla!

Hade jag inte haft barn hade här nog varit massor med foton på Smilla. Men hon glöms liksom bort. Och sen är hon ju ingen hund… Det är trevlig att ha henne, men jag är fortfarande mer hundmänniska än kattmänniska. Så är det bara. Sorry Henrik!

Men hon verkar trivas bra. Även om hon blir lite misstänksam när det kommer hem den ena hunden efter den andra.

Matilda har en del kvar att lära om Smilla. Hon vill gärna testa var gränsen går. Smilla säger ifrån, men utan att det gör ont. Och det är faktiskt lite synd. Jag önskar inte att mitt barn blir rivet eller bitet av Smilla, men hon ska ju inte börja skratta när smilla nafsar henne för att visa att hon är lite för hårdhänt.