Varför ska man vara så orolig när man är gravid första gången och så mycket lugnare andra gången. Det borde faktiskt vara tvärtom. Jag tillhör dem som skulle kunna oroa i hjäl sig, men denna gången har jag lyckats slappna av. Fortsätter träna, äta, sova, som vanligt…. Fast jag har tagit mitt förnuft tillfånga och slutat med innebandy, men annars försöker jag köra på som innan.

Idag är det dags för ultraljud och KUB. Får be om att återkomma hur det går… Men jag känner mig inte så nervös….Men eftesom jag inte känner mig nervös, så kan jag ju inte ha sådan tur att allt då bara är bra. Nä, då måste något vara fel. Så nu har jag ändå lyckats oroa mig lite ändå.