Då har vi cyklat också! Jag kände mig ganska nervös innan loppet. Vaknade redan 5.00. Vi bodde i Linköping den natten. Hos Saras pappa. Åt frukost och sen lämnade jag min handduk där så jag inte hade något att torka mig med efteråt när vi duschat. Tandborsten lämnade jag hemma. Man kan ju inte borsta tänderna hela tiden. Då har ju snart inte tandläkarna något att göra. Det var strålande sol! Men kallt. Men det kändes ändå bra att det inte var för varmt. Klockan var ju bara 8. Vi hade starttid 9.22. Vi hämtade nummerlapparna, åt lite yoghurt och banan och en kanelbulle. Sen drog vi oss mot starten. Sen satte det av! Jag var lite rädd att man skulle köra in i varandra men det var hur lugnt som helst. Min taktik, som jag inte vet om den var bra, var att inte ta ut mig de första 5 milen. Även om jag var frestad. Jag tänkte att jag skulle cykla på men fick inte bli trött i benen. Det gick bra. Efter 5 mil började jag dra på ordentligt. Vi kom till omberg. Jag såg inget annat än en hemsk uppförsbacke. Tänkte vara smart och växlade. Då fastnade växlarna och jag kom ingenstans. Som tur var stod där precis en funktionär som hjälpte mig då loss växlarna och puttade igång mig igen. Men sen vågade jag inte växla mer. De sista 2 milen var de värsta. Då var det tungt, det blev varmt och vi fick en tråkig motvind. Benen orkade inte och blev stumma. Det kändes som att man tig i utan att komma någonstans. Det kändes som man kört 2 mil men det var i själva verket bara 1. Sen när det stod 1 mil kvar så trampade jag på igen. Jag väntade på en skylt där det stod 5km. Den kom aldrig. Jag tänkte att jag var så trött att jag inte fattade att jag hade minst 5 km kvar hela tiden. Men så kom målet. Herregud va skönt det är att köra in. Och tanken på att köra 20mil till. Den liksom bara surrar… Vilka idioter som gör det. Sen tar det ett tag, och nu tänker jag… Varför skulle jag inte klara 30mil!?! Jag hade några mål under loppet. Först var det att lösa det på ca 4.30. Sen ville jag vara i mål innan kl 13. Då skulle jag haft en tid på 3.38. Det kände jag att det skulle inte gå. Det var de sista milen och tunga uppförsbackar. Så den blev det under 4 timmar. Det gick! Jag gick i mål på 3.49! Nu börjar vi planera Vansbro! Sara är i mål. Hon orkar inte ta kort på mig. Jag fick inte ens prata, så trött var hon