Henrik sa flera gånger ”det är bara 1km”. Till slut blev jag knäckt. Jag kände att jag inte ena skulle klara att simma 50m. Men så här i efterhand med facit i hand så var det inte alls farligt. Jag bytte dock våtdräkt. Lånade först en hel av Anna. Kändes som att den passade men varje gång jag simmade tappade jag andan och fick panik. Den drog hårt om halsen och försökte jag mig på att crawla blev det ännu värre. Lånade en med kort ärm och ben. Den var mycket bättre. Men rädslan fanns kvar och när alla andra simmade bröstsim tänkte jag att jag kan göra detsamma. Men jag var inte ens trött när jag kom upp. Trodde jag simmat 100m när det plötsligt stod att jag hade 600m kvar.

Det är roligt att åka iväg. Nu har jag varit i Dalarna! Badat i en älv med våtdräkt och bott på ett vandrarhem. Allt detta första och antagligen enda gången i mitt liv.

Henrik har varit hemma med två duktiga barn. Det är svårare och svårare att lämna för varje gång. När det är lite kaotiskt hemma är det skönt att åka ifrån.

Nu är de så duktiga så man inte vill missa en enda liten stund.

Men sen hägrar lidingöloppet. Hur mycket kommer jag hinna träna? Löpning minst 1 gång i veckan. Styrketräning 2… Eller kanske mer löpning än styrketräning. Jag gillar ju verkligen inte att springa. Är alldeles för rädd för att skada mig.

Men vi får se! Jag har lite mer än 2 månader på mig. Får väl börja imorgon