Jag är nära den berömda väggen… Det har jag insett nu. Som jag skrivit så är projekt mitt mellannamn. Allt måste alltid bli så bra. jag vill vara en som alla tycker om, som vänner vill hälsa på, som de känner är generös. Henrik tycker också om att ha vänner på besök och att laga middagar. Det är jätteroligt att planera middagar, gärna tre rätters och fixa och dona.
Vi tillhör dem som skicka bokningar til varandra via kalendern i datorn. Jag tänker likadant hemma som på jobbet. Är där en lucka då där inte står något, ja då är jag ju ledig och öppen för förslag.
Nu när huset är klart och man tidigare varit uppe i renovering och inte träffat så många så har man mycket att ta igen.
Förra helgen kom våra vänner Johan, Mia och Tobbe på besök. Och de sov över. Vi var så glada att de ville komma och att de sen ville sova över. Vi fick nästan lyckorus inom oss. Fantastiskt roligt. Vi lagade lite mat på kvällen, inget avancerat, tittade på idol. Hade det verkligen jättemysigt. Sen gick timmarna, och spritflaskorna. Inte för min del. jag kände som säkert många andra mammor att Matilda inte har så mycket överseende med att vi går och lägger oss sen. Och hon har inte riktigt koll på veckodagarna ännu. Så upp på lördagen och fixa frukost. Sen till slut tog vi en promenad. Alla var sega och trötta, men det var bara att bita ihop. Vi hade handlat allt på fredagen och var ganska bra förberedda för klockan 16 skulle vi ha klart för nästa omgång. 10 personer i Henriks släkt. Hacka, skära, duka och laga. Sen var det fullt ös. 4 barn som spang runt och som skulle få i sig lite mat mellan lekarna. Gäster som hjälper till är fantastiska. jag fick nästa slänga ut stackars Anja som fixade jättemycket. Det är jag väldigt glad för idag. Nästa omgång var på söndagen. Kan väl tillägga att jag på naten vaknade med hjärtklappning och ångest. Fattade bara inte varför. Linn och Ronnie och leon kom på söndagen. Det sköna med väldigt nära vänner är att man kan berätta hur man mår. Efter maten kände jag mig akut dålig. Fick lägga mig på soffan, helt svimfärdig. Linn kände detta och de åkte hem ganska snart efter. Jag frågade min doktor Linn vad det kunde vara. Hon sa ” Sandra, du kanske borde vila om du är sjuk” hmmm….ja det var ju ganska enkelt, det kanske man borde. Men så var det dessa måsten. Jag hade ett måste redan nästa dag. Jag och Fia skulle åka till Göteborg och sälja in kosmetik. Vi skulle åka klockan 7. Problemet var att på kvällen blev jag riktigt dålig. Det bara rann ur mig, och likadant på morgonen. Så jag tog några immodium och satte mig i bilen. Åt eller drack knappt något på hela resan. Vågade inte, och klarade det. Sen kom jag till jobbet dagen efter. Det är en vecka sedan nu, och jag mår fortfarande inte bra. Nu har jag dessutom blivit förkyld och bara hostar. Jag vet inte vad det är med mig. har varit och tagit några prover och det mesta såg bra ut. Förutom att mitt levervärde var lite högt och att jag var öm på gallblåsan. Så nu ska de kolla upp det. Ska dit igen på onsdag. Men jag är en tänkare så det är nog inte kroppen det är fel på. Det blev helt enkelt för mycket. Att gå från att lunka hemma hela dagarna och inte behöva tänka på mer än att byta blöjor och vad man ska äta till middag, till att jobba 100%, pendla, fixa i huset och hinna med vännerna. Jag åker hemifrån kl. 7 och kommer inte hem förrän 17.30. Maten ska vara klar 18 och sen när vi har ätit har vi någon lugn timme, men det är alltid något som ska göras.
Så nu ställer jag mig många frågor. Varför mår jag så här? Vad kan jag göra åt det? Kommer jag bli bra igen? Jag vet ingenting just nu. Men jag ska jobba på det. Vill bara bli glad igen och få tillbaks känslan av att vilja fixa och dona. Kanske inte måste fixa lika mycket, men i alla fall att det blir lite roligt att handla och laga mat till Henrik och Matilda.