Matildas selfie när hon dansar till groupie.

Men jag kan inte säga att jag är redo. Vet inte varför. Jag är lite kluven. Sista gången jag är gravid. Känslan av att inte veta vem som är i min mage är häftig. Känslan av att ha 2 underbara barn och att man sen ska få ett till. Att hon som är i min mage är främmande för familjen men om bara några veckor kommer vara en så naturlig del av den att man inte kommer förstå att det inte har varit så. Det är så häftigt, mäktigt, magiskt. Men sen finns den andra sidan, den som skrämmer en. Förlossningen… Att något ska gå fel, att något ska hända med barnet. Det är en skräck, en mardröm. Kanske därför jag känner att så länge hon är i min mage så är det bra. Jag vet ju också vilket jobb som väntar mig. Å andra sidan kommer jag kunna bestämma mer över min kropp och jag kommer bli mycket rörligare. Och kanske till och med få ett fungerande knä. Tänk att få cykla! Gå fort! Och kanske springa!

Huset tar form. Men vi var rejält oroliga när vi i fredags såg att ovanvåningens isolering var alldeles blöt.

Det vänstra fotot är från vinden. Isoleringen är blöt och det läcker ner på golvet. Vi lyckades få tag på vår kontrollant som tittade på detta och han konstaterade att ja, där är för mycket fukt. Byggledaren menar dock att det inte är konstigt och man kommer ta ner isoleringen så allt får torka för att sedan sätta upp den igen. Nedanvåningen jobbar man vidare med så detta ska inte påverka tidsplanen.

Färgen på teglet börjar bli rätt nu. Innan har det varit fuktigt (ja även där) så då har den varit lite för mörk. Men nu ser det verkligen fint ut.

Dock fick jag ångest för en annan sak när jag var inne i huset, men det vill jag inte ens skriva. Det kanske blir bra sen när det är klart. Annars har vi pratat om att Henrik får fixa det. Blir nog inte så jobbigt…

Jag är väldigt sötsugen för tillfället. Det märks inte minst på de bilder jag tydligen valt att lägga upp här. En på när vi bakar kanelbullar, en på när vi är och äter på Kust, och en när jag och tjejerna är och fikar på espresso house Mobilia. Men jag har en partner in crime. Ellinor kan också äta hur många kanelbullar som  helst 🙂