Och det är ju inte bara bebis vi väntar på, utan även huset. Huset är klart om ca 5 veckor. Åkte dit idag och då hade man lagt klinker i hall och i badrum. Tyvärr var det redan täckt så man kunde inte riktigt se hur det blir. Golvet i hallen är ljust. Kommer jag bli tokig på all smuts? Jag vet inte. Har haft alla möjliga färger i hall och jag tycker det är smutsigt vilket golv man än har. En stor dörrmatta brukar vara väldigt bra.

Vi håller på att planera ovanvåningen nu. Inte helt enkelt. Vi vill ha den gjord under maj månad, men det är väldigt svårt att få ihop en rimlig budget för det. Håller på att ta in offerter på badrum. Vi behöver även takfönster och här har vi gått på ännu en liten nit. När vi pratade med husompagniet så sa vi att vi ville ha ett stort takfönster så att man kan sitta ner på sängen och titta ut. idag när vi kan lite mer om takfönster så ser vi att de offererat ett enkelt, litet och billigt, vilket innebär att även om vi fixar det själva så kostar bara fönsterna ca 60000kr, utan arbetskostnad för detta.

Däremot har vi fått tag på jättefina möbler till badrummet. Kommod, spegelskåp, badkar, blandare. Kommer bli riktigt fint. Även golvet till ovanvåningen är köpt. Vi valde ekparkett 1 stav.

Och nu till den andra väntan. Jag vet inte hur jag känner mig. Ena dagen känner jag mig ganska glad, nästa är jag jätteledsen. Det är väl så med tredje barnet, att det inte är lika spännande. Henrik jobbar på då han har fullt upp med Sportadmin, jag fixar allt som har med bebis att göra. Känner mig väldigt ensam inför förlossningen. Skickade en karta till honom så att han i alla fall kan hitta till sjukhuset. Men annars har jag fixat med babyskydd, babynest, packat väska, skrivit förlossningsjournal, fixat kläder till bebis m.m. Och inför förlossningen känner jag mig nästan som en förstföderska. Med Ellinor var jag redo. Vaknade upp på morgonen och var besviken att jag fortfarande var gravid. Så känner jag inte än. Är rädd för smärtan, är rädd för känslan, är rädd för logistiken kring förlossningen. Är livrädd att det ska vara något fel på barnet. Men det kommer ju ordna sig… Det vet jag, det är bara så otroligt mycket känslor. Och det blir verkligt för Henrik tids nog. Jag är väl inte känd för att ha Sveriges bästa tålamod….Sen är det ju så att om bara några veckor är jag inte gravid längre, och med 99,9% säkerhet blir jag aldrig gravid igen. 3 barn är nog väldigt lagom! Den känslan är också konstig. Magen rör sig! En liten Alien härjar där inne. Det är så häftigt! En mysig känsla.

Nu väntar vi vidare….