Jag är nära den berömda väggen… Det har jag insett nu. Som jag skrivit så är projekt mitt mellannamn. Allt måste alltid bli så bra. jag vill vara en som alla tycker om, som vänner vill hälsa på, som de känner är generös. Henrik tycker också om att ha vänner på besök och att laga middagar. Det är jätteroligt att planera middagar, gärna tre rätters och fixa och dona.

Vi tillhör dem som skicka bokningar til varandra via kalendern i datorn. Jag tänker likadant hemma som på jobbet. Är där en lucka då där inte står något, ja då är jag ju ledig och öppen för förslag.

Nu när huset är klart och man tidigare varit uppe i renovering och inte träffat så många så har man mycket att ta igen.

Förra helgen kom våra vänner Johan, Mia och Tobbe på besök. Och de sov över. Vi var så glada att de ville komma och att de sen ville sova över. Vi fick nästan lyckorus inom oss. Fantastiskt roligt. Vi lagade lite mat på kvällen, inget avancerat, tittade på idol. Hade det verkligen jättemysigt. Sen gick timmarna, och spritflaskorna. Inte för min del. jag kände som säkert många andra mammor att Matilda inte har så mycket överseende med att vi går och lägger oss sen. Och hon har inte riktigt koll på veckodagarna ännu. Så upp på lördagen och fixa frukost. Sen till slut tog vi en promenad. Alla var sega och trötta, men det var bara att bita ihop. Vi hade handlat allt på fredagen och var ganska bra förberedda för klockan 16 skulle vi ha klart för nästa omgång. 10 personer i Henriks släkt. Hacka, skära, duka och laga. Sen var det fullt ös. 4 barn som spang runt och som skulle få i sig lite mat mellan lekarna. Gäster som hjälper till är fantastiska. jag fick nästa slänga ut stackars Anja som fixade jättemycket. Det är jag väldigt glad för idag. Nästa omgång var på söndagen. Kan väl tillägga att jag på naten vaknade med hjärtklappning och ångest. Fattade bara inte varför. Linn och Ronnie och leon kom på söndagen. Det sköna med väldigt nära vänner är att man kan berätta hur man mår. Efter maten kände jag mig akut dålig. Fick lägga mig på soffan, helt svimfärdig. Linn kände detta och de åkte hem ganska snart efter. Jag frågade min doktor Linn vad det kunde vara. Hon sa ” Sandra, du kanske borde vila om du är sjuk” hmmm….ja det var ju ganska enkelt, det kanske man borde. Men så var det dessa måsten. Jag hade ett måste redan nästa dag. Jag och Fia skulle åka till Göteborg och sälja in kosmetik. Vi skulle åka klockan 7. Problemet var att på kvällen blev jag riktigt dålig. Det bara rann ur mig, och likadant på morgonen. Så jag tog några immodium och satte mig i bilen. Åt eller drack knappt något på hela resan. Vågade inte, och klarade det. Sen kom jag till jobbet dagen efter. Det är en vecka sedan nu, och jag mår fortfarande inte bra. Nu har jag dessutom blivit förkyld och bara hostar. Jag vet inte vad det är med mig. har varit och tagit några prover och det mesta såg bra ut. Förutom att mitt levervärde var lite högt och att jag var öm på gallblåsan. Så nu ska de kolla upp det. Ska dit igen på onsdag. Men jag är en tänkare så det är nog inte kroppen det är fel på. Det blev helt enkelt för mycket. Att gå från att lunka hemma hela dagarna och inte behöva tänka på mer än att byta blöjor och vad man ska äta till middag, till att jobba 100%, pendla, fixa i huset och hinna med vännerna. Jag åker hemifrån kl. 7 och kommer inte hem förrän 17.30. Maten ska vara klar 18 och sen när vi har ätit har vi någon lugn timme, men det är alltid något som ska göras.

Så nu ställer jag mig många frågor. Varför mår jag så här? Vad kan jag göra åt det? Kommer jag bli bra igen? Jag vet ingenting just nu. Men jag ska jobba på det. Vill bara bli glad igen och få tillbaks känslan av att vilja fixa och dona. Kanske inte måste fixa lika mycket, men i alla fall att det blir lite roligt att handla och laga mat till Henrik och Matilda.

Henne har man ju nästan glömt bort.

Måste ju lägga in lite bilder på henne också. Hennes växande och utvecklande måste dokumenteras!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nä, nu kan vi faktiskt stoltsera med lite före och efter bilder.

Det jag själv känner jag ser bilderna är ju att det var lite hemtrevligare innan. Men det är här jag måste stoppa mina måsten! Jag vill ju också ha det hemtrevligt, och inte om ett år utan NU! Men samtidigt vill jag inte köpa hemtrevligt på IKEA på en timme, när jag vill hitta ju DET som jag ska gå och titta på och bara känna ahhh…såååå fint det blev. Sen vill jag gärna göra ett klipp. Typ köpa en designpryl för halvapriset och sen få veta att den är värd det femdubbla…

nåväl, här kommer lite bilder i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så blev det så här fint! Avskalat och bra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sitter här med Matilda och håller på att bli smått tokig. Är det inte denna bloggsidan som är svår att använda så är det matilda som kommer och slår på tangenterna så allt bara försvinner. det här med tålamod är liksom inte min grej. Och framförallt inte sedan jag fick barn. All tid blir så värdefull. När man får tid att skriva lite då vill man inte att allt bara ska försvinna så man måste göra om igen. Sen är det ju så att man skriver från tankarna, och då är det heller inte så lätt att skriva om. Innan allt försvann började jag så positivt berätta om att Henrik varit ute och festat igår och jag och Matilda varit hemma själva. Känner mig riktigt utvilad idag faktiskt. Henrik däremot hade sovit två timmar när han blev väckt av jobbet.

 

 

Gode Christer har lagt mååååånga långa timmar tillsammans med Henrik på att få vårt badrum fint. Henrik har tummen mitt i handen. jag tror inte han blir arg på mig för att jag säger så eftersom han vet att det är sant. Men han sliter som ett djur när det väl gäller och han har nog lärt sig otroligt mycket på att vara vid Christers sida 12 timmar om dagen i 10 dagar. Det enda Henrik var bra på innan som de hjälptes åt med var nog red bull drickandet. Det har Henrik tränat på i många år.

Så här såg badrummet ut från början. Nu är det borta och det var inte mycket itll fuktspärrar som fanns bakom. Man kan säga att reglerna ändrats något på senare år.

Här kommer en bilddokumentation på vad som gjorts i vårt badrum….

Titta och njut. Det är blod svett, men jag tror nog det bara var jag som fällde tårarna eftersom jag blev galen av att vara hemma och inte kunna hjälpa till eftersom jag var tvungen att ta hand om Matilda.

 

 

Från början var vi lite osäkra på hela Christer grejen som jag kallar det. Henrik kom hem från sin årliga skidresa och sa att här är en kille med som är hantverkare. Flera stycken här säger att han är riktigt duktig och han säger att han kan komma ner och hjälpa oss. Komma ner och hjälpa oss tänkte jag…. Vem åker från Göteborg för att hjälpa oss?!?! Och som dessutom inte känner mig alls och inte henrik särskilt väl. In i det sista kändes det nervöst. Alla vet ju hur hantverkare är. De säger at de ska komma, men oftast kommer de inte alls eller så kommer de bara väldigt sent. Jag kände mig hela tiden osäker på detta kan jag erkänna. Man vet ju aldrig. Skulle vi bli lurade. Jag som absolut inte vill vara en person som blir lurad och står där med skägget i brevlådan och vet varken ut eller in.

Men så en dag så kom Christer! Och han och Henrik jobbade ja j-lar som de slet. Det enda jag försökte göra var att ha mat redo när de kom hem. Vissa kvällar sa jag och Henrik knappt gonatt till varandra. Vi var så trötta. Och mitt i fotbolls VM så hann man bara äta snabbt, sen titta på fotboll och sen gå och lägga sig. Sen var Henrik uppe igen kl 6.30 nästa dag. Det som var skönt var att det var kanonväder. Det hann bli lite bada och vi tror (eller vi är ganska övertygade) om att Christer hade det riktigt bra här. han gillade Skanör skarpt. Det hoppas jag att vi också kommer göra.

Jag kan tyvärr inte berätta så mycket om vad som är gjort i badrummet. Men det är mycket och det känns väldigt bra. Inte en droppe vatten kan gå igenom alla dessa spärrar, den saken är säker.

Badrummet är idag kaklat, men jag vill inte visa hur ännu. Christer hann inte sätta in möblerna, så när dessa är på plats kommer jag lägga upp lite före och efter bilder.

Jag sa tidigare jag skulle återkomma till det här med sjukdomar. Sa det i samband med tandsprickningen. Som faktiskt har blivit bättre. Eller så är det jag som blivit bättre på att hantera det. Fast, nä, jag tror Matilda hanterar det bättre. Tar nog flera barn innan jag kan lära mig att slappna av och fatta att det går över. Senaste tidens tandsprickning har varit en fröjd mot de första tänderna. Hon påverkas dock ganska mycket och får feber och ont, men hon sover hyfsat och skriker inte hejdlöst längre. Det är underbart!!

Men nu ska jag kommer till det som jag blir så arg för och det är det här med sjukdomar. jag hatar förkylningar, feber, magsjuka och alla andra sjukdomar. Varför måste de finnas? Jo för att barnet ska få ett bra immunförsvar. Jag var inte alls sjuk ofta när jag var liten säger mamma och jag missade inte många skoldagar pga att jag var sjuk. Jag har verkligen varit frisk. Men sen Matilda blev ca 6 månaders har vi överlappat varandra. Någon av oss blir sjuk först och sen får den andra det. Så inte nog med att man först antingen mår skit eller får ta hand om en sjukling, när, den blir man själv sjuk eller får ta hand om en sjukling. Det blir liksom dubbelt så lång tid som en vanlig sjukdom. Sen Januari har jag och Matilda varit sjuka en gång i månaden. Just nu är det hör och häpna bara jag som är sjuk. Fast det kommer kanske till Matilda sen. Men det är väl inte jag som behöver få bra immunförsvar??? Eller är det det? Varför kan jag helt plötsligt inte stå emot hennes baciller när jag klarat andras så bra tidigare. En annan sak som jag tycker är lite orättvis, men ok Henrik, jag ÄR glad för din skull, det är att Henrik aldrig blir sjuk. Så många gånger jag varit sjuk detta året och han har klarat sig varje gång. Förutom en kräksjuka och en som han trodde var på gång liten magsjuka. Behöver jag nämna att jag hade båda!?

Nu sitter jag här med feber och kan knappt svälja och tycker synd om mig själv. Blir jag sjuk i augusti ska jag söka hjälp. Och när jag skriver söka hjälp menar jag nog mer en psykolog än att gå till vårdcentralen. För på vårdcentralen och barnavårdscentralen är allt normalt. Blir så trött på att allt alltid är normalt. Vi tillfälle ska jag berätta om Matildas kvävningsincident vid 3 veckors ålder som gjorde att jag ifrågasatte allt vad ”normalt” heter. Så än en gång, jag återkommer om sjukdomar!D

För en vecka sedan fick vi huset. Vi gick in med en lugn känsla, allt var lugnt, tyst och fint. Nu sitter jag här en vecka senare och är sjuk. Fast vad spelar det egentligen för roll. Jag kan ändå inte göra något. Men jag är inte bitter…Jo lite bitter är jag faktiskt. Jag vill ju vara mitt bland kaoset, äntligen få tillfälle att lära mig hur man primar ett golv, flytspacklar, kaklar, river väggar, spacklar. Både jag och Henrik har tummen mitt i handen, så det var tur att vi köpte ett hus i ok skick. Vi trodde verkligen det! Men när man sen började titta lite och känns så var det ju planlösningen vi ville åt. Och läget! Så nu renoverar vi allt förutom ett badrum (inom ett år är nog det också omgjort till Henriks fasa) och lite golv….

Jag har svårt för att sitta still. Sitter här med feber och halsont och tänker ”ska vi kanske gå till stranden” Jag nämnde lite lätt för mamma att jag kanske kunde ta en promenad ”Du ska vila” blev svaret. Så då tänkte jag att stranden kanske inte är någon bra idé. Så om man bortser då från att jag är sjuk, så har jag det ju egentligen ganska bra. När Henrik jobbar så jobba han bra, snabbt, ordentligt och resultatet blir alltid bra. När jag jobbar, jobbar jag snabbt, och resultatet blir…inte alltid jättebra. Tydligen var där en gammal toalett i klädkammaren som man inte helt plockat bort. Där hade vi tänkt lägga klinker, men eftersom toaletten är kvar måste den först borras upp för att man sedan skulle göra ytan bra. Jag tyckte lite snabbt att om man lägger mosaik kanske man bara kan lägga över. Vid dessa tillfällen är jag glad att jag har Henrik. Inte en människa kommer säga ”oj va fint och platt golvet här i klädkammaren är” för ingen kommer ju se det! Det är ju att vi har golv som de ser. Så mycket förarbete och sen syns det inte.

Jag hoppas att så fort de stora grejerna som köket och badrummet är på plats, så kan jag och Matilda vara med lite mer. Häromdagen innan jag blev dålig tog vi tillsammans med mormor cykel bort till huset. Men det är inte så länge man kan vara där. uterummet är det enda rum som inte rörts och där är varmt som i en bastu så där kan man inte vara. Och gräsmattan tycker Matilda sticks. Så det är verkligen tur att vi får bo hos mormor.

Status för huset efter en vecka är: Badrum rivet, fuktspärrar och nya skivor uppsatta, golvbrunnen uppborrad och ny. Jag försöker förklara detta fast jag egentligen inte vet vad det är och hur man gör, men så är det… Rör omdragna i badrummet. Köket är nedplockat och bortkört som tidigare nämnts bor det nu i Tomelilla. Koppar för spotlight uppsatta på en del ställen. I köket ska det vara helst klart då uppsättningen av köket påbörjas på tisdag. Vägg mellan kök och Vardagsrum delvis riven. Vägg i hall mot vardagsrum riven. Lister i taket är borta. All klinker har hackats bort. Rummen på ovanvåningen har bredspacklats och slipats och snart är det bara målning kvar… Sen kommer jag inte på något mer. Tror jag får ha hjälp av mannen som nog kan lägga till ytterligare avbockningar.

Vi har fått nycklarna. Som vi väntat! Och längtat. Fast ändå kändes det jobbigt och pirrigt dagen innan. Vi båda omkring och pratade lite kort med varandra. Inte otrvligt alls, men vi var liksom båda i egna tankar.

Men efter överlämningen så åkte vi i stort sett direkt till huset. Förutom ett snabbt stopp för att hämta Matildas tårta.

 

Här är Henrik smått nervös.

Jag kommer bakom, betydligt lugnare

 

Det var en häftig känsla. Och så många dörrar att hålla reda på! Som ska låsas när man inte är hemma. Det är ytterdörr, altandörr, köksdörr, groventredörr, passage dörr x2, gästhusdörr, bastudörr..undrar om jag inte glömt någon…jo garagedörr och garageport. Har redan gett Henrik ett snöre att ha om halsen. Både för att inte blir av med nycklarna, men också för att han ska låsa upp dörrar vart han än går.

 

När vi kom in i huset möttes vi av en härligt känsla. Och i vardagsrummet hade familjen som bott där tidigare gjort sååå fint med champagne och blommor, och en superfin gunghäst till Matilda. Hon tycker det är jätteskoj att sitta på den! Och jag som har svårt för att hålla tårarana tillbaks började såklart gråta. Att jag aldrig kan skärpa mig!!

Huset var så fint! Nästa så man inte ville börja riva… Men det som är bestämt är bestämt.

 

Här är vårt uterum. Det kommer förbli som det är! Ganska skönt faktiskt. Då har man ett ställe att fly till. Och det behövs, även om man som jag bara kommer och ”hälsar på” med Matilda…

Detta badrum blev snabbt ett minne blott.

Del av vardagsrum, som kommer behållas i stort sett som det är.

Köket! Ser ju fint ut på bilden, men det kommer inte rivas, bara flyttas. Då har man lite bättre samvete. Det har nu flyttat från skanör till Tommelilla.

Borta!

Här är tvättstugan som ska få nytt golv

Detta var inte så skönt att gå på… Men det städades snabbt undan.

 

Det var en hel del att packa…. 5 släp kördes iväg. Ska man spara allt? Hmm…det är en svår fråga. Varför ska man inte spara? Måste det vara allt eller inget? Man kan väl spara sånt man vill spara. Har det inget affektionsvärde kan man ju slänga, men om det betyder något tycker jag inte man ska behöva slänga. En sak som många har haft åsikter om är en flyttlåda med diverse tidningar. Det är kamratposten, veckorrevyn, frida, Kalle Anka m. fl. Dessa tidningar är ju jättebra. Vi sparar ju böcker fast vi har läst dem, varför ska vi inte spara tidningar!?!?!

 

 

Som man ser är Matilda med på de flesta bilderna. Och det beror inte på att vi vill fotografera henne hela tiden, utan det beror på att hon hela tiden skulle vara där vi var. Det gick inte helt lätt att packa om man säger så…

 

Vi har inte så jättemycket grejer…Matilda önskar sig faktiskt leksaker i 1-års present även om det kanske inte ser ut så på bilden…

 

 

Kollar in garderoben. Men det var inte så kul. Den var TOM!

 

 

Tur att vi blev räddade en stund av morfar. Tror inte han tyckte det var så jobbigt att hjälpa till…

 

Felparkerade bilar…Det är väl det enda jag inte kommer sakna. Henrik?

 

Plastat in soffan. Hoppas den håller. Kommer stå på ett lager i Staffanstorp fram till Augusti då vi får tillträde till huset.

 

 

Det är så fint!!! var…

 

Det är inte helt lätt att flytta med en 11-månaders tjej…

 

Mitt i flytten kom hantverkarna. När de satte igång dammsugarem fick Matilda något för stor hörselskydd.

 

Tomt!!

 

Eko!

 

Det var då….

 

Varför blir det alltid så rörigt? Nu bor vi i en enda röra och bara väntar på att det ska bli den 1a juli så vi får börja med vårt hus. Idag öser det ner, och det är kallt. Helgen var fantastisk. Varmt och vi var ute i stort sett hela tiden… Detta väder… Men det är skönt att inte vara helt ensam i alla fall. Mamma lägger upp byxor, och svär en hel del. En ny symaskin kanske borde inhandlas? Det blir liksom extra jobbigt när det är våra byxor hon håller på med. Hade det varit hennes egna hade man ju bara kunnat säga ”köp inte för långa byxor”. Och nu är det i alla fall helt klart vem jag har fått mitt häftiga humör ifrån :-))

I Falsterbo. Vi flyttade hit den 29e maj och räknar med att bo här till mitten av Augusti. Mamma bor inte här så mycket. Hon orkar inte med oss. Fast hon kommer hit ibland och plockar och tvättar. Plockar, det är något jag gör ständigt. Hör det till småbarnsföräldralivet? Man plockar plockar plockar. Inte konstigt man får ont i ryggen när man blir äldre. Böj på benen! Men hur skulle det se ut! Om man gick och böjde på benen varje sekund man plockar upp något från golvet.

Hur som helst, vi har det jättebra!

Lite bevis på det!

 

Det finns vissa saker som man hör hela tiden nu när man har barn… Jag vill dra min parallelle igen. Det var samma när man hade hund. ”hur gammal är hon”, ”Den rasen är farlig va?”, ”Vad väger en sån? ojdå!”

Nu när man har barn så är det lite samma sak. ”Hur gammal är hon” ”Det går fort va?” osv… Ja visst går det fort. Och det märks väl mest på barn. Jag har alltid hatat att tiden gått fort. Redan när jag var liten….Tyckte inte alls om att fylla år och bli äldre. Minns när jag var 4 år, då tyckte jag att jag hade levt jättelänge och ville inte bli äldre. Nu är jag hela 30 år gammal och ja, tiden går fort, men ändå inte…. Jag är så nyfiken på hur Matilda ska bli så därför vill jag att tiden ska gå fort, men när jag sen ser tillbaks så hade jag ju egentligen velat att tiden stannat lite. Så här är mitt liv. Veligt. Jag vill att tiden ska gå fort samtidigt som jag vill att den ska stå still. Jag vill har kontroll och ändå så skaffar jag barn! Jag kan inte ha kontroll, jag kan inte se in i framtiden vad som kommer hända och tiden kommer gå fort och jag kommer vilja att den ska stå still…

Lite bilder på min tjej…Kan vara i lite blandad ordning. Hade jag börjar blogga tidigare hade jag gjort det lite lättare för mig.

 

 

 

 

 

Finn ett fel…Eller rättare sagt, finn ett levande gosedjur. Vi var hundvakter till Saga för några veckor sedan!

 

 

Det här kortet är taget idag! Sött va 🙂

 

Det är gott att slicka på fönsterrutor

Matilda är orsak till att pappa inte har spelat golf på ett tag…Därför har han sedan Matilda föddes övat sin golfsving på henne….Vad ska man säga? Jag ger honom den där blicken ”ta det försiktigt”

 

Vi går på babysim en gång i veckan. Det är väl lite lagom kul, men inget man måste fortsätta med hela tiden. Jag tror också att det mer är föräldrarna som behöver det än barnen. För att inte behöva vara rädd när man badar med dem. Det är också roligt att ha aktiviteter när man är mammaledig. Man behöver en om dagen. Har man det så går tiden fort.

En aktivitet är fika…Det är en jättebra aktivitet! Här med Lena och Stella

Utanför kallis, Lena och Ylva

Matilda kollar på fåglarna.