Åkte förbi huset igår, och plattan är verkligen på gång!

Känns helt overkligt. Skönt att man varit med om ett bygge en gång tidigare. Fick se min lägenhet i Västra Hamnen ta form år 2006/2007 och då vet jag att jag tänkte ”hur ska jag få plats”, så jag var beredd på tanken. Det här är ju bara en liten platta och här ska vi bo 6 personer! Det kommer ju bli jättetrångt! Men det är så man känner. Fast med en lägenhet kan man inte vara med och säga ”Min lägenhet är för liten, kan ni göra den 5kvm större”? De har koll på planeringen. Här är det vi själva som bestämt hur det ska se ut, och tänkt om det kanske ändå kommer kännas väldigt litet!

Det är några streck på ett papper som ni ska bli ett helt hus! Märkligt, mäktigt, läskigt, spännande, galet, roligt, jobbigt…. Dessa ord och känslor kan man helt överföra på den bebis man har i magen….

2015….kommer bli ett händelserikt år helt enkelt! Ser fram emot det!

Förra söndagen hade vi möte med vår byggledare Fredrik.

Vi gick igenom lite kort vad som skulle hända och hur han arbetar. Han bor bara ett stenkast från oss, vilket känns väldigt bra. Han meddelade att han trodde de skulle börja gräva igår, men när Henrik var där i helgen och rev en bit av verandan på vår gäststuga så hade de redan både grävt och fyllt igenom hållet. Nu kommer han som rev huset åka dit och köra undan jorden som grävts upp. Från huscompagniets sida räknade vi med att detta skulle gå på 10-50000. När den geotekniska undersökningen var gjord visade det sig att det kostar 80000kr. Och i detta priset var inte bortforsling inräknat. Det ska vi stå för själva. Urban som ska köra bort det räknade och trodde att det skulle bli 14 lass och kosta oss 35000 kr. Så det är härliga merkostnader när man bygger hus om man säger så!

var ingen pojke. Vi kommer få en tjejliga där hemma. Det känns helt overkligt! När vi väntade Matilda tänkte jag inte så mycket på vad det kunde vara. Bara att där var något i min mage som levde var konstigt så det räckte. Jag behövde inte mer information. När det sedan var Ellinor som låg i magen tänkte jag tanken att det nog var en pojke, men jag blev inte jätteförvånad att det var en flicka.

Den här gången var jag så övertygad om att det var en pojke. Jag har tänkt på hur jag har mått och jag har mått dåligt men tycker ändå att jag mått bättre. Jag har haft sug för andra saker och då har många sagt att om man är sugen på citrusfrukter och frukt då är det en pojke. Jag slutade dessutom må illa tidigare den här gången. Egentligen tror jag inte på något av det där, men man vill ju veta. Den lilla personen där inne vet…Eller ok, kanske inte helt medvetet, men det är ett kön där inne och det är lite jobbigt för mamma Sandra att inte få veta detta.

Så det känns verkligen jättekonstigt, samtidigt som jag är jätteglad. Jag vet att det hade blivit jättebra med en liten lillebror. Matildas första reaktion var lite ”tjej? Är det inte en lillebror?”. Men jag tror ändå att 3 tjejer blir jättebra. Klädmässigt, leksaksmässigt, aktivitetsmässigt. Även om säkerligen en kommer hålla på med gympa och en med tennis och en med ridning så är det större chans att de faktiskt gillar samma. Tonåren vill jag inte tänka på riktigt än. Tänk att ha 3 som är 13, 16, 18 år! Hjälp oss!!! Henrik tog det ändå ganska bra. Han tycker nog det är lite häftigt att han ska bli pappa till 3 tjejer. Även om han hade sett att det kunde varit väldigt roligt med en pojke.

På fredag ska vi på SPA. Då ska vi prata namn. Jag ville vänta tills vi kunde utesluta ena könets namn. Nu blir det mer fokus 🙂 Vi har båda tagit ledigt på fredag, och kommer åka vid lunch för att sedan bara hänga och mysa. Ska bli så skönt!

Idag skickas startbeskedet med posten!

Detta betyder att vi nu har tillåtelse från kommunen att sätta spaden i marken

Nu ska vi bara ha vår kontrollant på plats som vill vara med när detta görs. Huscompagniet säger att i sina avtal tar det mellan 18-24 veckor att bygga huset. Därefter utgår vite. Vi ska räkna med 24 veckor eftersom vårt hus är så pass stort. Det innebär att det ska vara inflyttningsklart den 27e april. känslan att vi ska få vara med om detta är obeskrivlig. Jag längtar mest efter att få se hur köket och vardagsrummet blir. Tror det blir riktigt fint!

Usch…. precis så häv lovade jag dyrt och heligt att jag aldrig skulle bli.

Ultraljudet var så spännande, och bilderna man fick. Man tittade sönder dem. Nu först tog jag upp bilderna och tittade på dem. Och vi var på ultraljudet för 6 veckor sedan.

Hur ska detta gå! Fast jag längtar så mycket så jag håller på att spricka tills på tisdag. Då ska jag få se honom igen och få bekräftat att det verkligen är en han!

Jag och Henrik har inte pratat namn. Det blir ju svårare och svårare för varje barn. Och jag har sagt till Henrik att jag inte vill prata namn så länge jag inte vet vad det är.

Om jag får välja vill jag helst ha en Lovis. Henrik gillar inte det namnet, men han har egentligen aldrig SAGT att han inte gillar det, utan vi har bara hittat andra som vi gillar lika mycket. Detta är ju OM det mot förmodan skulle vara en flicka. Blir det en pojke är jag mer inne på Sebastian, Morgan, Jonatan, Benjamin. Matilda tycker alfons, Isak eller Mimmi. Ellinor tycker också Mimmi. Jag är sådär för Mimmi… Det passar bättre på en häst. Usch så får man inte säga. Tycker väl egentligen att det är fint, men det känns inte rätt helt enkelt.

Vi har nu varit på kommunen för ett tekniskt samrådsmöte. Jag har generellt koll på saker när jag är på möte, men här kände man sig som ett litet barn. 20 punkter stod på agendan, och det mest gick bra.

Det som de opponerade sig på var att lilla stugan och huset kommer för nära varandra ut brandsynpunkt. Så nu blev vi tvungna att ändra så mamma får en altandörr mot grannen istället för mot baksidan. Sedan kommer vi få stänga igen det fönster som sitter på lilla stugan och sätta det på andra sidan. Men det är inget jättestort jobb och sanninen är att det nog till och med kan bli riktigt bra.

Det andra som jag satt och blev nervös för var när vi kom in på att mammas hus var rivet. Jag hade en oros känsla när jag var där och de jämnade det med marken. ”Tänk om jag missat något”, eller om jag bara glömt något! Kändes väldigt märkligt…. Då frågade Dan om vi hade fått startbesked på rivningen. Jag sa att vi ju hade fått rivningslov. Var mer vill de då veta? Huset ska rivas och vi får lov att riva det. Måste någon då säga ”varsågod”?

När jag kom hem och tittade igenom papperna och hittade rivningslovet så stod det STARTBESKED: Rivningsarbete får påbörjas. Jag pustade ut.

Ventilationshandlingarna saknades. Så fort dessa är inne kan vi räkna med startbesked. När startbeskedet är klart så kan vi räkna 24 veckor tills bygget är klart. Ungefärg lika många veckor ska min pojke i magen växa innan han är redo att komma ut. Pojke…Jag tror att det är en pojke. Känns så. Den 11/11 så vet vi.

Nu har jag blivit medlem på byggahus.se. Ett forum där man kan yttra känslor och erfarenheter kring det här med att bygga hus. Jag är så ledsen över hur vi har blivit behandlade och jag tror inte att vi är ensamma. Eller jag har märkt att vi absolut inte är ensamma i den här djungeln.

Det som är så jobbigt är att man får acceptera prisökningar som inte är av denna värld. Men i det stora hela så är varje 10000 inte så mycket. Men om det är någonstans som uttrycket ”många bäckar små…” passar så är det här. Just nu håller vi på med el och vitvaror. Som standard ligger där 40000kr för detta. Inte jättemycket kände vi, men det är tydligen standard. Vi ökade det med 48000. Första sammanställningen vi fick blev plus 44000 utöver de 88000. Sedan träffades vi igen och pratade om att vi kanske måste byta till svensk design då de haft problem med dimmers i den danska designen. Detta skulle bli en merkostnad på ca 8000kr. När vi får tillbaka sammanställningen är den på 23000 kr mer. Vi står som frågetecken och detta måste vara klart nu. Vi hamnar alltså på 162000 när 40000 är standard. Vi har inte beställt några super märken, valt en del standard. På fasaden går där ut tomrör men vi fixar lamporna själva. Vi har inte tilläckligt med ljus i vardagsrummet för att lysa upp rummet…8 st spotlights, minimalt. Och centraldammsugaren gick absolut inte att ordna. Även om vi fortfarande gör stora ändringar (som vi varit tvungna att göra längs vägen av olika anledningar) så gick det absolut inte. Jag kommer på grund av Lars, vår säljare ALDRIG rekommendera Huscompagniet för något. Men jag ska tillägga att jag är jättenöjd med konstruktören, och kontrollanten, och jag har hört att det är bra hus som byggs klart på utsatt tid. Så jag ångrar inte mig ut den synvinkeln. Tur att vi stod på oss och anlitade extern arkitekt. Annars vet jag inte hur det hade sett ut.

Nu är det tomt på mammas tomt. Nästa gång jag lägger upp bilder härifrån hoppas jag det är på plattan och jag hoppas det är november.

Jag var och tittade på mammas hus först på torsdagen och sedan igen på fredagen. På torsdagen tog jag med Matilda och lyckades hålla mig, men när jag var där själv i fredags kändes det så himla konstigt. Och det hela slutade med att jag satt gråtandes i bilen hela vägen hem. Det var så sorgligt. Detta hus som morfar byggt, som vi varit i varje sommar, som man målat och fixat, gjort fint, bott i vissa perioder. Nu jämnas det med marken. Badrummet som mamma var så noga med att hålla rent är halvt och alldeles förstört. Känns som att gör något olagligt, och jag dras med tankar som ”tänk om vi glömt något!” Det som också var lite konstigt var att där plötsligt backade upp en bil och ut kom ett blomsterbud. Det var blommor till mamma på hennes födelsedan. Där gick jag och kände nästan skam, men en blombukett i handen i bråte från hennes hus. Precis som om JAG rev det och inte fick. Blommorna var från John, som också har ett nära band till Falsterbo. Så kallas huset… Ska man till Falsterbo så ska man till mormor och morfars hus.

Det som också gjorde att tårarna kom var att mamma är på Cypern och hon var så långt borta. Tankarna om att man gjorde detta för att hon inte fanns kom och då att det ju kommer bli så en vacker dag. Om livet följer sin naturliga gång vill säga. Bara tanken, jag klarar inte den. Hade velat ha mamma där hos mig. Fast då hade vi väl stått där och stortjutit båda två. Detta är ju det vi vill. Det är ju vi som river och vi som bygger upp ett nytt fint hus och både vi och mamma kommer få bo där. Jag kan ju inte ha det bättre! Men ändå, dessa märkligt känslor.

Nu sätter vi igång på riktigt. Bygglovet är godkänt, och vårt hus är sålt. Nu kan vi bara se framåt. Vilken tur denna lilla parvel i min mage kommer vara med om. Skönt för honom att han ligger där han ligger… även om han kommer få dras med på både det ena och det andra.

Lite bilder från tomten

Sist en bild på mina tjejer som satt och kramades härom dagen innan det var dags att åka till dagis

Om man ska tänka positivt! Allt kan givetvis hända, men saken är den att vi har fått huset sålt!!!! Jag känner en enorm lätta som inte kan beskrivas i ord. Jag tror att det är graviditeten som gjort att detta blivit så oerhört jobbigt. Huset var inte ute mer än ca 6 veckor. Det är verkligen inte länge. Det vanliga är att det tar 3-6 månader att sälja ett hus i Skanör Falsterbo. Men vi klarade det på 6 veckor. Städningen inför visningarna skapade panikångest i mig och nu är det över. Vi hade besiktning i fredags och visst kom det upp en del småsaker, men det är ett friskt hus, bra gjort och det som var positivt var att inget förändrats sedan vi tog över. Vi tittade igenom förra besiktningsprotokollet och såg att inget nytt upptäckts, vilket jag ser som väldigt positivt. Den 14/10 ska handpenningen komma över och vi ska ha flyttat ut den 16 januari. Bara några dagar efter att Henrik fyllt 40. Hur ska jag få ihop detta!?! Nu blickar vi framåt. Mamma är bortrest och det ser ut som att hennes hus kommer rivas i slutet på veckan. Ironiskt nog fyller hon 60 på torsdag. Det är allt en fin present… Men det är bra att hon inte är hemma. Jag tycker det är känslomässigt….Så då kan jag ju bara föreställa mig vad hon skulle tycka. Att huset är borta är nog inte så farligt. Då kan man tänka framåt. Det är nog värre med att står där och se grävskopan sätta tänderna i det.

Nu känner jag inte att jag väntar längre!

Detta kommer bli två händelserika år känner jag. Vi är på god väg att få sålt huset, vilket känns alldeles fantastiskt bra. Fast det som fick mig att brista ut igår var det faktum att de nya ägarna vill ha tillträde den 28e november. 28e november är alltså mindre än två månader och vi vet inte var vi ska bo. Mina bebishormoner klarar inte riktigt detta. Samtidigt är jag överlycklig. Vi får sålt huset, Vi slipper städa inför fler visningar. Det har verkligen knäckt mig, och vi kan börja sikta framåt, mot det nya. Mammas hus är tomt. På lördag kommer en kille och plockar ner köket, sedan är det dags för rivning. Bygglovet är så gott som klart. Nu ska bara ny ritning in där vi har en takkupa på baksidan istället för framsidan.

Matilda och Ellinor fick gå loss lite på väggarna

Och mamma fick också vara med. Henrik tyckte jag såg ut som en pinuppa, men jag försökte faktiskt bara göra mig smal så man skulle kunna se hur min fina målning blev.