Jag har beklagat mig hela helgen. Det är med delade meningar jag vill bli av med den här magen och få tillbaks mig själv igen. Jag vill att bebisen ska ligga i magen så länge som möjligt. Vad gör det om hundra år om jag varit lite tjock. Men just idag och varje dag runtom just idag känns som en evighet. Jag orkar knappt resa mig från golvet. Tänker alltid en extra gång innan jag reser mig från golvet om jag verkligen behöver resa mig. Och just det här med golvet. Hade det varit förra graviditeten hade jag aldrig satt mig på golvet, men nu tillbringar ju Matilda mycket tid golvet och det är ju bara att hänga på.

På tal om Matilda…Just nu är hon en riktig odåga. Man får inte säga så om sitt barn, men hon sätter verkligen mitt tålamod på prov och drar min energi i botten. Jag orkar inte med henne! Sen när hon lagt sig och man går in och tittar till henne så är hon så söt i sin säng. Men just nu vägrar hon att acceptera ett nej och kastar saker omkring sig och skriker och gråter om vartannat. Vi lägger henne i hallen, och där får hon ligga och skrika. Kanske inte särskilt snällt, men det är enda sättet att VISA henne att det hon gör inte är ok. Och vi tror att det har blivit lite bättre, med betoning på lite.

Så det här med att vara tjock och ha en 2-åring som inte vill uppföra sig exemplariskt, det är jobbigt.

Jag jobbar på mina gröna fingrar…Det sitter nog väldigt långt inne…Om det finns där överhuvudtaget. Men den här blomman blev faktiskt fin!

Den får bo på framsidan. De andra ”göms” på baksidan…

Smilla!

Hade jag inte haft barn hade här nog varit massor med foton på Smilla. Men hon glöms liksom bort. Och sen är hon ju ingen hund… Det är trevlig att ha henne, men jag är fortfarande mer hundmänniska än kattmänniska. Så är det bara. Sorry Henrik!

Men hon verkar trivas bra. Även om hon blir lite misstänksam när det kommer hem den ena hunden efter den andra.

Matilda har en del kvar att lära om Smilla. Hon vill gärna testa var gränsen går. Smilla säger ifrån, men utan att det gör ont. Och det är faktiskt lite synd. Jag önskar inte att mitt barn blir rivet eller bitet av Smilla, men hon ska ju inte börja skratta när smilla nafsar henne för att visa att hon är lite för hårdhänt.

Efter träffen på BVC blev vi lite hårdare. Även om jag känner att Matilda inte småätit mycket mellan måltiderna så drog vi åt detta ännu mer nu. Ingenting mellan måltiderna. Och när vi satte fram maten tänkte vi att nu kommer hon äta!! Inte ätit på 5 timmar, då måste hon vara vrålhungrig. En halv skiva gurka…jaha…

Efter några dagar så här och väldigt mycket gnäll och lite ork så ändrade jag taktik. Under 4 dagar fick hon sina favoriträtter. Pizza och korv. Och då! Då började hon äta! Hon till och med gick och frågade efter russin på kvällen, vilket hon inte gjort på väldigt länge. Därefter träffade vi en läkare, och då kom vi fram till att from nu får Matilda korv, eller annat som hon tycker är gott till den mat som vi äter. Någongång kommer hon antagligen tröttna, och någon gång kommer hon smaka av det andra. Och faktiskt, till mammas stora glädje åt hon nästan 4 köttbullar igår! Det är inte dåligt.

Även blåbär och smultron! Bär som man kan plocka själv är också gott. Här i Sturkö där vi hälsade på Benny och Ulla i slutet av Juli.

Morfar tog denna bilden. Matilda med livsviktig kanin och mamma

Jag är dålig på det här med att koka nappar….Man ska ju göra det lite då och då. Det blir ganska äckliga… Jag gör det aldrig…Men när en kompis berättade att hon höll på att koka nappar, så kände jag att jag också ville vara en duktig mamma och göra detsamma. Så det gjorde jag. Letade upp så många nappar jag kunde, satte på plattan och gick ut en stund i uterummet….Den stunden varade tills det lät som att det var en vattenläcka i huset. Då var det vattnet i kastrullen som kokat bort, och resulatet…så här…Man ska inte göra sådana här saker när man är gravid och förvirrad (än en gång kan jag skylla på graviditet)

I lördags gifte sig Anna, min vän sedan USA tiden. Det var ett jättefint bröllop och jag hade riktigt roligt. Var nervös för hur jag skulle orka. Förstod att jag inte kunde gå och lägga mig kl 23 som jag brukar. Kl 23 är sent, men jag har faktiskt varit en nattuggla nu under semestern. Men ikväll blir det nog som vanligt kl 22 igen…Och Henrik lär väl fortsätta att påpeka för alla hur tidigt jag går och lägger mig. Men så är det! Jag tycker om att sova, och jag tycker om att sova tidigt på kvällen. Får panik när jag går och lägger mig efter 24. Vet inte varför. Tänker VARJE gång att det inte gör något om jag är trött dagen efter, men ändå….samma visa varje gång. Där har vi en fördel med att vara gravid! Man kan alltid skylla på graviditeten när man känner sig trött! Sen några år framåt kan jag skylla på jobbiga nätter med småbarn. Gött!

Hur som helst…Det här bröllopet. Jag fick bita ihop lite efter 24, men innan dess mådde jag väldigt bra. Inte särskilt ont i fötterna (hade köpt ett par sköna fula skor) inte särskilt trött och mådde allmänt bra. Men när klockan närmade sig midnatt började jag skruva på mig. Försökte dansa lite, men blev helt slut efter någon minut. Satte mig ner och fick ont i ryggen, så då var det kanske bättre att dansa ändå. Upp igen, dansade, lite bättre, sen trött och sitta igen, osv…

Klockan 2 var vi hemma. På morgonen var jag trött och ”bakfull” och mådde väldigt dåligt. Hade ont i magen, väldigt mycket sammandragningar. Försökte vila, men det är verkligen inte något jag är bra på. Henrik åkte iväg och handlade och då tänkte jag att jag skulle vila, men så såg jag hur skitigt det var i hallen så då kunde jag ju lite snabbt bara dammsuga….Han märker ju ändå inte det, så han kan ju inte bli arg…Det man inte vet har man inte ont av. Henrik däremot, han skulle inte ha något emot om jag ordinerade honom vila….Så här skulle han kunna ligga i en vecka. I fatboyen, med coca cola, choklad och dragons den.

I alla fall så har tjejen i min mage för tillfället ADHD och epilepsi. Men en kollega lugnade mig och sa att det finns det mediciner för…

Jag tror hon kommer födas 4 veckor för tidigt. Hoppas inte det, men det är bara en liten föraning. Prickade på dagen rätt med Matilda, så vi får väl se hur det blir här. Innan trodde jag 4-5 oktober. Nu tror jag alltså….hmmm…25 september!

Jaha, hur känner man sig…

Jo, ful, stor, fet, tjock, tråkig, trött… och varm…Och det är inte ens särskilt fint väder. Orkar inte alls göra saker som innan.

Det jobbigaste är att ju nu har jag städ och putsmani. Jag städar hela tiden. Igår var det grillens tur. Den hade inte blivit ordentligt rengjord på läääänge. Det är en så kallad självrengörande grill där man bränner av maten och sedan bara tömmer behållaren under. Jag vet inte om jag kan hålla med när jag plockade bort gallret och sedan stod och skrapade, sprayade och borstade i två timmar. Frågade Henrik sedan vad han tyckte. ”jo, den ser ok ut”. Och det var inte för att hacka ner på mitt arbete, utan för att den inte är så fin som den var när vi köpte den.

Den har rostat lite och färgen på kupan har flagnat. Så det blir till att leta lite kvitto och se om man kan göra något åt det. Hoppas att vi tar tag i det den här gången. Det är så lätt att tiden bara går, men om man har garanti ska man väl utnyttja denna om produkten blir dålig! Eller hur!

Åter till graviditeten! Se till och med här hamnar städningen i fokus! Jag har putsat alla fönster i huset, invändigt och utvändigt. Jág har tvättat som en galning, strukit, klippt buskar, räfsat löv, städat i garaget, städat ugn, micro m.m….Inte lönt att räkna upp allt här. Mest jag själv som är lite stolt.

Men på kvällarna blir jag trött. Igår slutade med att Henrik fick bära mig tillbaks från trädgården efter att jag burik grillgaller som skulle tvättas. Det bara högg i magen.

Men annars mår jag bra. Lillasyster sparkar mycket mer än Matilda gjorde, nästa vecka är det dags för glukosbelastning, och förhoppningsvis får vi v 32s ultraljud i mitten-slutet på august. Detta har man plockat bort då det inte finns i övriga sverige. Men jag håller alla tummar på att vi precis hinner få det innan det plockas bort. Vad jag hört är det september som gäller.

Vi var en vända i Ronneby brunn för någon vecka sedan. De har ett vattenland och Matilda blev såld på badande! Vädret var helt ok, lite sol, lite moln, inte ösregn förrän vi skulle åka hemåt. Och vattnet var skönt. Man var hellre i vattnet än på land.

Vi hade det jättemysigt. Matilda åt…som vanligt…pommes frites, några corn flakes, ca 2 köttbullar på 3 dagar, och en halv toast.

Sedan var det trots och test av mamma och pappa. Fick man inte som man ville så kastade man allt man kunde (nappen, muggen) på golvet och la sig ner och skrek hysteriskt. Detta hände ungefär 15 gånger om dagen. Det var ganska skönt när hon sov sen. Ronneby brunn har ett fint spa som vi var på i vintras, bara jag och Henrik. Det var jättefint, fräscht, men själva hotellet är ganska förfallet. Det luktar lite illa och frukostmatsalen passar bättre för en skolbespisning. Även om frukosten är bra. När vi var där i vintras lyckades vi på något sätt få ett rum som heter svenska sviten, det är precis vad det låter, en svit på två våningar med stort bubbelbad, stor platt tv (hade inte de andra rummen), ställbara sängar och fönster från golv till tak. Så det gjorde hela vistelsen. Vi akulle inte rekomendera det om man bara ville åka på romantiskt spa helg. Då finns det andra ställen. Men för vattenlandets skull var det kanon. Och barn upp till 6 år följer med gratis, så det behöver inte kosta en förmögenhet. Ett stort minus till Ronneby Brunn för att vi inte fick badhanddukar. Vi kom ut till vattenlandet direkt när vi hade kommit till hotellet. Sen blev det snabbt kallt efter bad och då kom vi på att vi inte hade några handdukar. Jag satte Henrik till att gå och leta, och det besked han till slut fick var att man kunde hyra i receptionen. När vi kom till receptionen så fanns där inga handdukar, men man kunde hyra på spa avdelningen. När vi kom dig (efter att ha gått genomblöta genom hotellets korridorer) så sa det bara att ”nä här finns inga handdukar”, och jag menade att ska vi inte ha några handdukar? Givetvis hade vi tänkt på att använda rummets handdukar, men då hade de sagt att det var förbjudet, och då vågar man såklart inte det. Hur som helst, när det inte fanns några handdukar någonstans kände vi att förbjudet inte betydde så mycket för oss. Så vi gick ut på en städvagn och tog 3 handdukar, och sen var det bra med det. Det var ingen som sa något. Vi vägrade köpa nya badhanddukar, för att de inte kunde erbjuda oss handdukar på ett hotell som vi betalt över 4000kr för.

Jag har några få bilder på fisken Matilda. De ligger i min iphone, men det spelas pippi, gummibjörnen techno, emil m.fl. på youtube där just nu, så det får nog vänta tills man får chansen att använda den själv.

Matilda äter inte, eller rättare sagt hon äter väääldigt lite.

Först var vi lugna och tänkte ”äsch, det gör inget, hon ser ju inte undernärd ut”.

Men nu börjar vi känna en frustration. Hon klarar en hel dag på välling, lite majs, ,en tugga på ett bröd och en skiva gurka. Vi var hos BVC igår och pratade med en sköterska och mätte och vägde. Hon väger 11kg och är 88cm lång. Detta innebär att hon skulle bli 176 när hon är vuxen…Bara ett litet inlägg. Det är ju till och med längre än pappa. Men hur ska hon bli så lång om hon inte äter? Det går i en våg. Först blir man frustrerad över att hon inte äter, sen lugnar man sig och tänker att det går över, sedan hamnar man i en frustration igen när man konstaterar att hon verkligen inte äter. Och nu är vi tillbaks på ruta ett efter att ha träffat barnsköterskan. Nu ska vi vara lugna och inte tänka så mycket på att hon inte äter. Det är lättare sagt än gjort, men vi ska försöka. För visst, hon kommer inte svälta, och hon kommer inte äta bara korv och pasta resten av livet….Men det hade ju varit skönt att se lite in i framtiden. Hur blir det med barn nr 2? Kommer hon bli enklare? Antagligen….. För vi kommer nog tänka ”det går över” i väldigt många fall och inte hetsa upp oss särskilt mycket.

Jag har lovat Henrik att erkänna en sak. En sak som jag vanligtvis försöker att inte tänka på, men det kommer upp så fort Matilda gör framsteg, eller inte gör framsteg som jag vill eller önskar.

Jag vågar inte tro att jag fått ett friskt barn. Hur kan jag ha haft sådan tur. Och om någon ska få ett barn om det är fel på på ett eller annat sätt, så borde det väl vara jag.

Men än så länge verkar Matilda frisk….Eller? Ibland tycker jag hon är världens bästa och smartaste, men sen kommer tvivlan…Ja visst ja! Jag kunde ju inte få ett friskt barn…. Jag trodde inte att hon skulle lära sig krypa, sedan trodde jag inte hon skulle kunna lära sig gå. Hon gjorde båda delarna. Nu är hon väldigt sen med att börja prata. Eller ska jag säga så här…hon kommer inte börja prata. Det vet jag. Hon kan säga vissa ord, men har svårt med uttalet. Alla man pratar med säger, plötsligt bara kommer det. Så här går jag och väntar på att hon ska prata flytande en dag. Men än så länge gör hon det inte.

Och då borde det vara så att vi hade ett jättegammalt kök som vi nu har renoverat, men så är det inte. Nä, det vara bara det att jag var lite snabb i valet av tapet….Eller inte. Jag gillade tapeten. Från första början när jag valde köket så kände jag att jag inte ville vara så tråkig och välja ett vitt kök. Säljaren på Kvik sa att trä är på väg tillbaks. Jag lyssnade på honom, och delvis hade han rätt. Men flera saker han sade känner jag i efterhand att jag hade gjort bättre. Kanske borde jobba som köksförsäljare och rädda förvirrade själar från att välja fel?? En sak att köpa fel mjölk, eller kanske till och med fel klocka (det har jag också gjort), men fel kök! Vi bestämde oss för ett kök som var i ljust trä och sedan ha överskåpen vita. Sen ville jag ha en glasskiva så man kunde förändra köket med tapet lite då och då. Vi valde kök, vi (jag) valde tapet, och det kom upp. Men det kändes rörigt. Så i efterhand har jag känt att jag borde gjort hela köket i vitt, eller i alla fall ha bänkskivan vit eller svart. Men det menade säljaren på att det var inte praktiskt. Men det tror jag inte på. Då skulle ju inte var och varannnan människa ha vit bänkskiva. För att inte tala om vilket dålig service jag fick från Kvik när köket väl var på plats. Det var fel på benen till bänkskivan, jag fick ingen bestiklåda trots att jag ringde x antal gånger. Vi saknade små små dämpare till någon lucka. Dessa fick vi betala över hundra kronor för. Det var de som hade packat fel, och kunde inte bjuda på detta. Sammanfattas: Där kommer vi aldrig köpa kök igen.

Hur som helst så såg det ut så här…mörkt och rörigt och jag har aldrig känt mig riktigt nöjd. Ilandsproblem, finns viktigare saker (eller vad säger du pappa?) men så är det. Man lever i sina egna problem just nu. Imorgon har jag ett annat problem (eller utmaning som man säger på jobbet) och då är det det som får fokus.

Nu föll det sig lite väl….Henrik tyckte egentligen inte att vi skulle byta tapeten. Han bryr sig inte. Han ser inte. Jag ser detaljer, han missar helheten. Om vi är i ett hus i en vecka och jag efteråt frågar; vilket färg var köket? Då skulle han inte veta det. Därav tog jag själv beslutet att tapeten skulle bytas. Under året har jag sett att det kommit in små små djur bakom glaset

Det ser ju inte så fräscht ut. Såg sedan att det var missat att foga på ca 1 dm upptill på glaset. Jag ringde till Nordqvist glas och berättade precis som det var, och då sa de att de kunde komma ut och titta på det. Jag försökte säga att jag kunde ju visa bilder, men han sa bara att han trodde mig och ”det får vi ju fixa”. Helt fantastiskt. Måndag morgon kom de och plockade bort skivan. Sedan har jag 2 dagar på mig att tapetsera och de var tillbaks igen tors kl. 8 för att sätta tillbaks glaset. Hoppas jag kommer få använda dem igen. Snacka om skillnad i service i jämförelse med Kvik! Och resultatet. Jag är jääättenöjd. Köket är mer harmoniskt och ljusare och gladare. Tycker jag…Henrik håller med, men det gör han för det mesta.

Två år redan! Det är en stor tjej vi har. En alldeles egen liten människa med egen vilja. Och då menar jag egen vilja. Hon vet precis vad hon vill och blir vansinningt arg när hon inte får som hon vill.

Men på lördag blir hon i alla fall 2 år. När hon fyllde 1 var det inte så kul att köpa paket till henne, men nu har man märkt att hon tycker det är roligt att öppna och se vad som finns inuti. Det är alltså mer intressant med innehållet än pappret. Bara det är stort! Och detta går jag igång på! Jag har köpt en docka, ett stort paket, sen har jag slagit in 3 olika sagoböcker, sen kommer hon få en skejtar hjälm, en rosa. Tyvärr tror jag den är för stor, men den var så fin så jag kunde bara inte motstå den. Och lite kläder…Fast det blir inte så mycket eftersom jag inte kunde hålla mig och gav henne kläderna redan innan. Varför ska de ligga inslagna i ett papper i flera veckor när Matilda kan öppna och använda redan innan!?!?!

På söndag blir det litet kalas. Först tänkte vi inte ha något eftersom Henrik är iväg hela fredagen och jag hela lördagen, och det är ju alltid lite att fixa. Men sen kände jag att något var fel. Skulle inte Matilda få bli uppvaktad på sin födelsedag. Hur stort är det inte att fylla år?!?! Även om hon inte förstår det än, så gör hon det nästa år, och då är det väl ännu viktigare att hon fått kalas i år! Eller är det bara jag själv nu som rättfärdigar att hon ska få ha kalas även om det kanske egentligen inte behövs.

Hur som helst så blir det bara fika för släkten. Fruktsallad och lite tårta/kaka och kanelbullar….men det funkar nog det också! Ska lägga upp bilder vid tillfälle. Jag önskar mig själv lycka till! Det blir en intensiv helg.

Snart…

Tiden går fort…eller fortare. Även om jag väntar tålmodigt och gärna vill ha det överstökat så är det mycket bättre att vara gravid en andra gång.

Fördelarna är att man inte alls är lika orolig. Och då menar jag inte att jag inte är orolig, för jag inbillar mig saker hela tiden, men det är lite mer måtta på det hela, och det är inte konstant. Nu vet jag också lite var som väntar mig. Förra gången hade jag inte en aning. Det gör att man längtar mer den här gången eftersom man vet hur det känns. Just nu har jag bara småkrämpor. Lite foglossningar, som faktiskt blivit bättre. Halsbränna!!!! Det är ett fruktansvärt fenomen. Det kommer på kvällarna och är riktigt obeahagligt när man ligger ner. Känns som att man ska kräkas, fast man mår inte illa. Och sen känns det som det låter. Det blinner helt enkelt i halsen. Men nu vet jag ju också att det kommer gå över så fort bebisen tittar ut. En annan jobbig sak är att man har sin lilla tvååring. Ibland (ganska ofta enligt Henrik) får jag panik. Förra gången när vi inte hade barn var det inte ett ständigt upplockande av leksaker. Det är det nu. Man böjer sig hela tiden och det är riktigt påfrestande. Och att bära gör ganska ont och är ju itne bra, men vad ska man göra? Det är bara att bita ihop.