Detta är något av det finaste jag hört!

Det sa Matilda när vi åkte bil på väg till gympan en lördag morgon. Solen dansar mellan träden. Skuggas, kommer fram, skuggas, kommer fram. Då menade Matilda att den dansade. Såklart den gör!

Det är en märklig känsla att tänka att om bara 4-5 månader går man i badkläder här. Nu håller man på att frysa sönder. Fast i söndags var det faktiskt helt ok…Vi tog på oss ordentligt. Hade med oss varm choklad och bullar så det blev en väldigt mysig dag.

Ellinor är totalt skotokig. Och har varit det sen hon började gå vid 9 månader.

Hon älskar klackskor, men i brist på annat funkar även mammas.

Innan jag börjar jobba ska jag bara visa  walledansen Obligatorisk i Sälen och körs en del hemma också.

Och denna lilla film vill jag egentligen bara visa eftersom jag har fått iphone 5S…En rolig funktion.

Nu har jag åkt skidor. En vecka i Sälen. Jag kände verkligen inte för det när det kom på tal. Tyckte Henrik kunde åkt till Österrike med Matilda och Bertil så jag och Ellinor kunde vara hemma.

Skidor skrämmer mig lite. Det här med att åka nedför något brand och försöka att inte trilla. Att inte riktigt kunna kontrollera farten. Vad jag inte tänkte på var ju att jag faktiskt åkte vasaloppet förra året. Och hur mycket det hade gett. Det var 3 mil ren träning. Där var nedförsbackar som jag vanligtvis hade tänkt en extra gång innan jag tagit mig ner som jag bara kastade mig nedför med hopp om att inte trilla. 3 mil är långt när man inte har åka skidor innan och därför kunde man inte stanna och känna efter eller ta det försiktigt. Det tog för mycket energi.

Men det blev en jättemysig vecka. Jag, Henrik, Matilda, Ellinor, Bertil, Per, Annelie och Olivia. Vi bara var och tog det lugnt. Gjorde saker hela tiden med det var ingen stress. Önskar så att jag inte hade behövt jobba och bara kunde koppla av och njuta av tröttheten man kände när man kom in efter att ha varit ute i snön flera timmar.

Ellinor fick skidor, men åkte inte mer än 3 gånger. Hon tyckte det var roligt när hon gjorde det, men var samtidigt så pass liten att hon nästan hade det bättre i värmestugan eller på pulkan. Hon åkte själv en gång. Det gick så här

Matilda var jätteduktig. Så många barn som åker skidor i dessa backar och ändå är det störst att just mitt barn åker.  Kolla här som hon åker, och detta var efter bara någon dag.

Sen blev det lite slalom. Min söta lilla bebis…Står på skidor… Och är snart bättre än mamma.

Olivia åkte som bara den. Jag tänkte att jag inte skulle ifrågasätta valet av backarna. Var lite rädd att de skulle lura upp mig i svarta backar. Men så länge Olivia var med kunde jag ju vara lugn. Henne var de ju rädda om. Det var bara det att till slut så åkte ju hon så mycket bättre än jag och då helt plötsligt stod jag där med darrande knän. Olivia som en prick långt fram och sen var det bara att försöka lite fint…oh hej, oh hå, oh hej å hå…

Matilda och Ellinor är indianer.

Kan det bli mycket bättre?

Nu har jag fått byta blogg. Jag kom inte åt min gamla. Fick inte rätt på betalningen på sidan den länkades till. Och då kom jag bara åt inläggen men inte själva bloggen. Så nu har jag lagt över allt på denna sidan. Henrik skulle direkt kalla mig oteknisk och otålig. Det skulle inte jag! Jag tycker jag är oerhört teknisk!

Just nu jobbar jag 12 timmar om dagen. Jag går upp innan 6, är på jobbet 7, åker hem 16.30. Är med barnen till 20 och jobbar sen till 22-23….Inte jätteroligt. Även om jobbet är roligt. Det som inte är roligt är att man känner sig otillräcklig överallt.

Min bror var hemma hos oss och skulle testa att göra porträtt på våra barn. Jag blir så glad av att titta på dessa bilder! Det finaste som finns som en tavla.

Charlie, vår lånehund, fick också ställa upp som modell 🙂

Och hinner inte uppdatera mina barns framsteg. Matilda som snackar sönder en och inte längre gärna sover själv då det kan komma monster och dinosaurier. Och Ellinor som pratar som om hon inte gjort annat. Imorse sa hon ”mamma jag vill följa med dig”.

Nu är även simningen avklarad. De senaste veckorna har jag varit rädd. Jag har respekt för vatten. Tycker verkligen inte om att inte bottna i ett mörkt vatten.

Som jag försummat mina barn! Det är ju så roligt att gå tillbaka och läsa om vad de kan!

Då har vi cyklat också! Jag kände mig ganska nervös innan loppet. Vaknade redan 5.00. Vi bodde i Linköping den natten. Hos Saras pappa. Åt frukost och sen lämnade jag min handduk där så jag inte hade något att torka mig med efteråt när vi duschat. Tandborsten lämnade jag hemma. Man kan ju inte borsta tänderna hela tiden. Då har ju snart inte tandläkarna något att göra. Det var strålande sol! Men kallt. Men det kändes ändå bra att det inte var för varmt. Klockan var ju bara 8. Vi hade starttid 9.22. Vi hämtade nummerlapparna, åt lite yoghurt och banan och en kanelbulle. Sen drog vi oss mot starten. Sen satte det av! Jag var lite rädd att man skulle köra in i varandra men det var hur lugnt som helst. Min taktik, som jag inte vet om den var bra, var att inte ta ut mig de första 5 milen. Även om jag var frestad. Jag tänkte att jag skulle cykla på men fick inte bli trött i benen. Det gick bra. Efter 5 mil började jag dra på ordentligt. Vi kom till omberg. Jag såg inget annat än en hemsk uppförsbacke. Tänkte vara smart och växlade. Då fastnade växlarna och jag kom ingenstans. Som tur var stod där precis en funktionär som hjälpte mig då loss växlarna och puttade igång mig igen. Men sen vågade jag inte växla mer. De sista 2 milen var de värsta. Då var det tungt, det blev varmt och vi fick en tråkig motvind. Benen orkade inte och blev stumma. Det kändes som att man tig i utan att komma någonstans. Det kändes som man kört 2 mil men det var i själva verket bara 1. Sen när det stod 1 mil kvar så trampade jag på igen. Jag väntade på en skylt där det stod 5km. Den kom aldrig. Jag tänkte att jag var så trött att jag inte fattade att jag hade minst 5 km kvar hela tiden. Men så kom målet. Herregud va skönt det är att köra in. Och tanken på att köra 20mil till. Den liksom bara surrar… Vilka idioter som gör det. Sen tar det ett tag, och nu tänker jag… Varför skulle jag inte klara 30mil!?! Jag hade några mål under loppet. Först var det att lösa det på ca 4.30. Sen ville jag vara i mål innan kl 13. Då skulle jag haft en tid på 3.38. Det kände jag att det skulle inte gå. Det var de sista milen och tunga uppförsbackar. Så den blev det under 4 timmar. Det gick! Jag gick i mål på 3.49! Nu börjar vi planera Vansbro! Sara är i mål. Hon orkar inte ta kort på mig. Jag fick inte ens prata, så trött var hon

Nu har vi fixat till köket igen! För 3e gången! Men nu ska där inte komma in några äckliga silverfiskar längre! Det är säkert. Tråkigt kanske. Jag gillade min gamla tapet. Men det här är också fint. Lite lugnare. En glasskiva glänser väldigt mycket inser jag nu.

På en för hög sadel och för lång cykel gjorde jag premiärturen från Coop mobilia  till Skanör. 3,2mil tog 1.50h några stopp några förvirrade extra cirklar. Höger vänster?? Ska försöka cykla hem ännu en dag denna veckan. Måste få några mil  i bagaget. Kommer nog inte bli så många men någon liten tur får det ju bli.